På Kryss tipsar om några av de populäraste videobloggarna bland långseglare just nu. Över 100 timmar seglarfilm på YouTube. En guldgruva för dig som älskar att drömma dig bort till varmare breddgrader. 

I takt med att tekniken utvecklas och internet blir snabbare är det allt fler långseglare som väljer att videoblogga om sina upplevelser i världen, eller vlogga som det också kallas. Här tipsar vi om några av de populäraste långseglarvloggarna just nu, och ett par svenska bubblare som är värda att hålla ett extra öga på framöver. Kanske hittar du din egen favorit.

• SV Delos
  Ett gäng ungdomar som seglar runt jorden i en 53 fots Amel, just nu i Sydafrika. Två amerikanska killar och en svensk tjej i ordinarie besättning, resten kommer och går. Snabbt växande YouTube-kanal med 140 000 prenumeranter i skrivande stund. Nya avsnitt varannan vecka.
• Sailing La Vagabonde
  För några år sedan köpte ett ungt australiensiskt par, Riley och Elayna, en 43 fots Beneteau i Italien för att segla jorden runt – utan några förkunskaper. Nu har de tagit sig till Nya Zeeland, och har längs vägen skaffat sig mer än 240 000 prenumeranter på YouTube.
• White Spot Pirates
  En videoblogg om en ung tysk tjej, Nike, och hennes vedermödor att göra verklighet av långseglardrömmen. Nike seglar en 11 meters Reinke i aluminium, som hon köpte i Panama 2013. Sedan dess har hon bott ombord, och ömsom seglat ömsom renoverat sin båt. Nya avsnitt varje vecka.
• Distant Shores TV
  Kanske inte störst i sociala medier, men föregångare till alla de andra. Kanadensiska Paul och Sheryl Shard har långseglat i snart 30 år och ligger bakom den populära tv-serien Distant Shores, som visats i över 50 länder och nu kan beställas på DVD. Inte bara underhållning, en hel del nyttigt också.
• RAN Sailing
  Största svenska långseglarvloggen just nu. Malin Löf och Johan Hammarlund, som kastade loss från Malmö i januari 2016, har redan över 20 000 prenumeranter på YouTube. Just nu befinner de sig på Grenada i Karibien med sin S/Y Ran, en svenskbyggd Beason 40 i aluminium.
• Ocean Around
  Ännu ett svenskt ungt par på långsegling. Linn och Gustav, som kastade loss i somras med sin Vagabond 31 Divina Remi, planerar också att videoblogga sig runt jorden. Åtta avsnitt har de hunnit göra så här långt. Just nu är de på väg över Atlanten, med kursen satt på Karibien.
• F/S Moonwalker
  Listans bubblare. Skånepågen Adam Olofsson har alltid drömt om att starta ett innebandylag på en tropisk ö. I november kastade han loss med akterstuven full av innebandyutrustning. I besättningen finns även Adams kusin och farbror. Första avsnittet är bara några dagar gammalt, och skildrar slitet med att få båten klar inför avsegling.

De flesta videobloggarna på listan har en Patreon-sida som gör det möjligt för tittarna att visa sin uppskattning genom att skänka en valfri slant för varje nytt avsnitt som produceras. På så sätt bidrar man till att resan fortsätter och fler filmer spelas in. De populäraste videobloggarna tjänar tiotusentals kronor på varje avsnitt.

Följer du några andra seglare som videobloggar? Tipsa gärna i kommentarsfältet nedan.

Linda Hammarberg
redaktion@pakryss.se

Med drygt 6000 sjömil kvar till mål har skepparen Francis Joyon med besättning på trimaranen Idec-Sport stora chanser att bli snabbast någonsin att segla jorden runt.

Reglerna för Jules Verne-trofén är enkla: starta på en linje mellan England och Frankrike och segla runt jorden tillbaka till linjen så snabbt som möjligt. Vad man seglar med eller hur många man är ombord har ingen betydelse.
2012 seglade Loïck Peyron (ingår numera i Artemis racings markteam) sträckan på 45 dagar, 13 timmar, 42 minuter och 53 sekunder, vilket var ett par dygn snabbare än föregående rekord.
Försöken att klå Peyrons tid har hittills inte alls gått vägen, men nu har besättningen på trimaranen Idec Sport goda chanser så länge turen fortsätter att hålla i sig. När båten i dagarna passerade Falklandsöarna var vädret lugnt och försprånget mot rekordhållaren minskade. Ett rejält lågtryck satte fart på trimaranen som på fredagen hade drygt 6000 sjömil kvar till Engelska kanalen. Om Idec Sport seglar över mållinjen senast klockan 22.00.53 på måndagen den 30 januari är det tidigare rekordet toppat.

Trimaranen, utrustad med bärplan, är ritad av VPLP Design just för långseglingsrekord och sjösattes 2006. Det första försöket att segla snabbast runt jorden för Jules Verne-trofén slutade i ett haveri när trimaranen kapsejsade utanför Nya Zeeland. På det andra försöket sprang skrovet läck, men det tredje slutade med ett rekord på 48 dagar och sedan dess har båten slagit en mängd rekord under olika namn och med olika besättningar.

Idec Sport version 2016

Fakta om Idec Sport:
Längd: 31,50 m
Bredd: 22,50 m
Deplacement: 15 ton
Djupgående: 5,70 m
Mast: 33,50 m
Skrov: carbon-nomex
Tidigare namn: Groupama 3, Banque Populaire VII, Lending Club 2

Besättningen består av Francis Joyon, Clément Surtel, Sébastien Audigane, Gwénolé Gahinet, Bernard Stamm och Alex Pella.

Start och mål för Jules Verne Trophée är en linje mellan fyren Le Créac’h utanför Brittany och Lizard Point i Cornwall. Godahoppsudden, Leeuwin och Kap Horn ska rundas och den raka sträckan blir nära 22000 sjömil.

Kolfiber, bärplan, förfinade väderprognoser, skicklighet och tur har gett flera världsrekord för långsegling senaste åren. Senast på juldagen seglade fransmannen Thomas Coville solo från Brest jorden runt och tillbaka på 49 dagar, 3 timmar, 7 minuter och 38 sekunder, vilket blev nytt solorekord.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Den polska ketchen Zjawa gick på grund och övergavs på Falsterbo rev i början av december förra året. Olyckan innebär att haverikommissionen för första gången på tio år utreder en olycka med ett segelfartyg.

Det svenskbyggda segelfartyget Zjawa var på väg hem till Gdynia i Polen efter en långfärd på Atlanten. Efter ett improviserat stopp i Skottland planerade besättningen att segla hela vägen hem till Polen, men på eftermiddagen den 5 december gick träketchen på grund sydväst om Falsterbo, på sand- och stenrevet som sträcker sig ut i Östersjön.
Statens haverikommission har inlett en utredning som blir den första på över tio år med ett segelfartyg i fokus.
­– Vårt uppdrag är att utreda olyckor inom sjöfarten vilket innebär att segelfartyg sällan förekommer i våra utredningar, säger Jörgen Zachau som är utredningsledare för den aktuella olyckan med Zjawa.
Senaste haveriutredningen om ett segelfartyg presenterades 2006 efter briggen Gerdas grundstötning i Stockholms skärgård.

– Eftersom Zjawa gick i charterverksamhet och uppfyllde andra kriterier för att vi ska inleda undersökningar, bland annat övergivande av fartyget och att olyckan sker på svenskt vatten, så har vi börjat samla information.
– Hittills har vi undersökt fartyget efter bärgning på varvet i Danmark och intervjuat redare och delar av besättningen i Polen, säger Jörgen Zachau.
Det som gör utredningen särskilt intressant för seglare och allmänt båtintresserade är att navigationsutrustning, vaktscheman och besättningsdynamik ombord på Zjawa sannolikt motsvarar miljön på fritidsbåtar för långfärd. Men olyckor med endast fritidsbåtar inblandade utreds mycket sällan av svenska myndigheter.
Jörgen Zachau vill inte gå in på några detaljer om grundstötningens förlopp ännu.
– Det kan skada utredningen att göra uttalanden redan nu, men vi räknar med att vara klara till hösten.

Zjawa byggdes i Sverige och köptes till Polen som räddningsfartyg 1949 under namnet Szkwał. Hon har sedan 1980-talet tillhört polska scoutrörelsen och seglat jorden runt via Antarktis, Grönland och Svalbard. Under den senaste expeditionen runt Atlanten finansierades resan med charterverksamhet och allmänheten erbjöds att köpa plats ombord. Expeditionen skulle ha avslutats i Gdynia i början av november, men låg alltså efter tidsschemat med minst en månad. Bland annat råkade fartyget ut för ett motorhaveri och fick byta motor i Dublin, Irland.

Grundstötningen ägde rum relativt nära land vid Falsterbo. En ögonblicksbild av AIS-positioner visar ordinarie färdväg runt revet. Krysset markerar bärgningsplatsen. BILDKÄLLA: Marine Traffic

Den 5 december var nio personer ombord på Zjawa NÄR ketchen gick på i naturreservatet Måkläppen sydväst om Falsterbo. SSRS i Lomma larmades vid 15.30-tiden och kunde evakuera samtliga personer ombord. Även Sjöfartsverkets helikopter och Kustbevakningen var på plats. Ingen person skadades fysiskt.
Befälhavaren och rorgängaren misstänktes till en början för vårdslöshet i sjötrafik, men förundersökningen lades ner efter förhör och efter att alkoholprover inte visade indikation på berusning. Det blåste cirka 14 meter per sekund under evakueringen, enligt Kustbevakningen.
Minst 600 liter diesel fanns ombord som senare tömdes av Kustbevakningen.

Båten bärgades på scoutorganisationens bekostnad och transporterades till Dragör i Danmark där den fortfarande ligger på reparationsvarv.
Sedan 2011 är det Statens haverikommission som utreder olyckor till sjöss. Haverikommissionen utreder inte skuld och ansvar utan endast vad som har hänt i syfte att undvika framtida olyckor.
– Vi håller stenhårt på att utreda vad som har hänt för att ingen som vi intervjuar ska behöva tveka om att berätta allt som är viktigt för oss att veta. Man kan säga att vi vill veta varför ”Pelle” tryckte på fel knapp, inte om det var rätt av ”Pelle” att trycka på knappen. Sekretessen är mycket hög, säger Jörgen Zachau.

På Kryss fortsätter att bevaka händelsen och utredningen.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Fransmannen Armel Le Cléac’h tog hem segen i nonstop-seglingen Vendee Globe jorden runt på rekordtiden 74 dagar. Britten Alex Thomson väntas i mål först på fredagsmorgonen.

Den 6 november startade 29 soloseglare från Les Sables d’Olonne i Frankrike för att segla jorden runt. Alla seglar med samma båtmodell, Imoca 60, men med olika versioner. De fyra båtar som har legat i täten under andra hälften av kappseglingen är utrustade med bärplan.
Många deltagare har brutit sedan november och anledningarna har varit mindre haverier. 18 deltagare återstår utspridda från södra Stilla havet till mål. Alex Thomson, som vid Le Cléac’hs målgång låg cirka 100 sjömil efter segraren, fick ena bärplanet sönderbrutet tidigt i racet, men har seglat vidare och under de senaste veckorna hållit sig inom hundra sjömil från den ledande fransmannen. Vendee Globe har arrangerats sju gånger tidigare och segerpallen har totaldominerats av fransmän.

Armel Le Cléac’h vid målgången utanför Les Sables d’Olonne.

Vinnaren Armel Le Cleac’h är 39 år och började kappseglingslivet i en optimistjolle. Efter 420 gick det snabbt till en proffskarriär och Le Cléac’h deltog i sitt första Vendee Globe 2008. Han avslutade både sin premiär i Vendee Globe och sitt andra försök 2012/2013 som tvåa.
Under världsomseglingen har Armel varit mycket tystlåten om detaljer kring sin båt och om eventuella problem.
Vid målgången hade Armel inte sett någon annan människa på 2,5 månader sedan franska flottan passade på att fotografera Armel från helikopter vid ett tillfälle i Södra oceanen. Armel Le Cléac’h har fått smeknamnet Schakalen efter att vid flera tillfällen jagat ifatt ledaren under långa havskappseglingar.
Vid målgången på torsdagseftermiddagen seglade Armel med revad stor och behövde slå vid ett tillfälle för att kunna gå mot mål.

Hundratals båtar mötte Armel Le Cléac’h i sin båt Banque Populaire på väg mot mållinjen. Inne vid kajerna i Les Sables d’Olonne hade hundratusentals personer samlats för att ta emot vinnaren och så småningom Alex Thomson. Vendee Globe har uppmärksammats i både fransk och brittisk media under de senaste veckorna på ett sätt som saknar motsvarighet i exempelvis Sverige för seglingssporten.

VIDEO: Presskonferensen med Le Cléac’h efter målgång:

Vendée Globe 2016/2017 par VendeeGlobeTV

VIDEO: Målgången utanför Les Sables d’Olonne på torsdagen:

Vendée Globe 2016/2017 par VendeeGlobeTV

Britten Alex Thomson hörde länge till favoriterna trots att han redan i mitten av november förlorade bärplanet på babords sida. Han ledde då över Le Cléac’h, men blev så småningom förbiseglad även om det inte förrän sista dygnet framstått som avgjort vem som skulle vinna. På torsdagsmorgonen verkade Alex mycket trött och uppgiven. Han hade då tvingats att styra manuellt på grund av problem med utrustningen. Bland annat hade en vindmätare till autopiloten slutat att fungera.
– Jag tror inte att jag hinner ikapp Armel, sa han i tävlingsorganisationens webbsändning.
– Jag känner ingen spänning inför målgången. Jag känner spänning för om jag ska få autopiloterna att fungera igen. Jag har en vindmätare i min hand och jag försöker att skarva trådar. Jag bryr mig inte om målet nu, jag vill bara sova.

Den första omgången av Vendee Globe 1989-1990 tog 109 dagar. För Armel Le Cléac’h tog det exakt 74 dagar 3 timmar 35 minuter och 46 sekunder.

På Kryss fortsätter att bevaka Vendee Globe på pakryss.se och i magasinet, bland annat med en intervju av den segrande båtens konstruktör, Guillaume Verdier.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Calle Rosell avbryter sin solosegling jorden runt efter att vindrodret gått sönder sydost om Madagaskar på 40:e breddgraden. Calle seglar nu hemåt, men har inte gett upp idén om att senare segla jorden runt solo non-stop.

I mitten av oktober förra året fick På Kryss ett mejl från kryssarklubbaren Calle Rosell. Han meddelade att han var på väg från hemmahamnen i Halmstad på en rejäl långresa med sin Storfidra, SY Manuela. Om allt gick enligt plan skulle Calle bli förste svensk att själv segla jorden runt non-stop. Calle är en mycket rutinerad långseglare och jobbar bland annat med transportseglingar. Efter ett stopp i Dover passerade Calle den 20 oktober non-stopseglingens startlinje söder om Falmouth på brittiska sydvästkusten. Han har sedan dess rapporterat om sin och Storfidrans äventyr på sitt företags hemsida: Mobileyachtservice.
Resan har i stort sett löpt på bra med endast mindre motgångar som exmpelvis frånvarande vind i samband med högtryck och en och annan teknisk utmaning.

Men i söndags, den 12 februari, rapporterade Calle att non-stop-projektet avbryts i Sydatlanten. Positionen var ungefär mitt emellan Sydafrika, Australien och Antarktis strax söder om 40° syd. Anledningen var att vindrodrets pendelarm tryckts till sitt ändläge när båten låg bi för att låta ett åskoväder passera. I den grova sjön hade pendelarmens fäste brutits upp i svetsfogen. Det trasiga vindrodret stuvades undan och Calle styr nu mot Kapstaden över tvåtusen sjömil bort i nordväst. Planen är att laga vindrodret i Sydafrika och sedan fortsätta hemåt. I Halmstad hänger angöringstamparna kvar på bryggan.

Under resan har Calle generöst delat med sig av både naturupplevelser, tekniska erfarenheter och funderingar om långsegling på sin hemsida. Så här skrev Calle i mitten av december:
”Det som slagit mig mest här på S Atlanten är att det verkar ödsligt på något sätt. Här flyger mycket sparsamt med fåglar, inga flygfiskar jagas upp framför stäven, inga delfiner som kommer och hälsar på. På den norra delen av N Atlanten har du ständigt sällskap av bland annat stormfåglar och havssulor. Stormfåglarna är riktigt sociala. Följer båten i timvis, ja till och med hela dagar. Flyger förbi båten på 5 meters avstånd, tar ett varv runt och kommer upp långsides, passerar och tar ett nytt varv och så vidare. Andra flyger förbi och landar cirka hundra meter framför båten och ligger där och väntar att man ska segla förbi dem. När man har dem hundra meter akterut lättar de och kommer på nytt långsides och landar hundra meter framför båten igen. Vissa kan hålla på hur länge som helst med det. Men det mest trevliga med den fågeln är att de gärna samlas i en klunga på vattnet när det inte blåser. Jag använder aldrig motorn när vinden tryter utan får finna mig i att ligga still och vänta på vind. Något som dagens jäktade människor inte klarar av utan drar igång sin motor för att hålla framfarten uppe. men då missar de också detta. Ingen yngre seglare jag träffat, och tyvärr även väldigt få äldre, har upplevt eller vet om detta beteende. Under denna väntan börjar nämligen dessa fåglar samlas kring båten eftersom de är förståndiga nog att inte heller de vill ödsla energi med att flyga i stilla väder.”

Calle räknar med att nå Sverige i maj och utesluter inte att han gör ett nytt försök jorden runt solo non-stop senare, men isåfall med en tidigare start. Så här avslutar han söndagens loggrapport:
”I och med att jag inte längre kan uppfylla kriterierna för denna resan är det alltså ingen ide att fortsätta utan jag måste nu avbryta. Seglingen har nu övergått till en vanlig resa som jag valt att avsluta så fort som möjligt. Jag har aldrig misslyckats i någon transport. Ska detta bli det första misslyckandet med min egen båt eller så vi får ta nya tag och se om det går att starta upp på nytt i höst igen. I sådana fall skulle starten gå drygt en månad tidigare. Mer om det, om det blir av, kommer meddelas när det är dags.”

Carl Rosell rapporterar om resan på sitt företags hemsida: mobileyachtservice.se.

Två andra svenska långseglare planerar att ensamma segla jorden runt non-stop. Magnus Reslow kastar loss med sin Albin Vega från Malmö i vår och ska börja non-stop-projektet i Falmouth i sommar. Anders Eriksson planerar en jordenruntsegling med sin stålketch Malala tillsammans med andra långseglare i projektet La Lounge Route 2018.
I På Kryss nr 3, 2017, presenteras de svenska långseglarna närmare i samband med ett längre reportage om världsomseglingar jorden runt non-stop.

LÄS MER: Anders vill att fler ska segla solo varvet runt [På Kryss, 21 juni 2016]

LÄS MER: Podd-intervju: Långseglaren Anders Eriksson [På Kryss, 19 augusti 2016]

Johan Boström
johan@pakryss.se

En 60-fots segelbåt sänktes i lördags mellan Azorerna och England efter ett masthaveri. Båten sänktes av säkerhetsskäl genom att öppna inspektionsluckan till kylvattenintaget.

Clyde Challenger byggdes 1996 som en av de första segelbåtarna till världsomseglingen Clipper Challenge. 18 meter lång har hon sedan deltagit i fyra världsomseglingar och sedan 2006 seglat som bland annat charterbåt.
På väg hem till Skottland från Karibien via Azorerna med revad stor slogs båten ner av en stor våg i torsdags kväll. Fyra av de fjorton i besättningen befann sig i sittbrunnen och var, enligt skepparen Roy Graham säkrade. Båten rätades omedelbart, men den genomgående masten, elektronik och andra delar ombord hade skadats kraftigt. Bland annat hade instrumenteringen vid styrplats slagits sönder och delar av kommunikationssystemen slutade att fungera, enligt skepparen.
”Vågen välte oss och spridarna drogs med av vågen, vilket drog ned hela masten som gick av vid däcket”, beskriver Roy Graham händelsen, enligt brittiska flottans pressmeddelande.

Ingen i besättningen skadades allvarligt vid nedslagningen, men skepparen bedömde att styrningen och riggen skadats så att hjälp behövdes. Epirben aktiverades manuellt och ett nödrop via vhf gick ut. Den brittiska tankern CPO Finland anlände till haveristen och läade i väntan på annan hjälp. Besättningen konstaterade då att skrovet inte läckte och att styrningen inte var skadad som man först hade trott. Flera andra handelsfartyg erbjöd sin hjälp, och CPO Finland försökte inleda evakuering, men skepparen valde att invänta ett säkrare alternativ.

Besättningen från Clyde Challenger med delar av HMS Dragons befäl. Skepparen Roy Graham i blå skjorta och glasögon till höger om mitten. BILD: Royal Navy

Under tiden som räddningen planerades kunde besättningen laga mat och vila. Evakuering med helikopter övervägdes, men eftersom besättningen ansågs säker ombord väntade man in den stora brittiska jagaren HMS Dragon som gjorde en avstickare på 500 sjömil. Nära två dygn efter masthaveriet, på lördagseftermiddagen, evakuerades de fjorton personerna ombord på Clyde Challenger via ett par skeppsbåtar till den 152 meter långa Dragon.

Prognosen lovade fortsatt hårt väder och Clyde Challengers skeppare valde att sänka båten för att den inte skulle utgöra fara för andra.
– Sänkningen genomfördes genom att inspektionsluckan till dieselmotorns kylvattenintag öppnades för att släppa in vatten. Innan dess hade samtliga dörrar, ventiler och luckor till kabinen och vattentäta utrymmen säkrats i öppet läge. Båten sjönk utan någon ytterligare åtgärd, säger Clyde Challengers ägare Glenn Porter till På Kryss.

Så här beskriver Glenn Porter beslutet att sänka båten:
”Due to the severity of the damage to the yacht, the loss of equipment and the forecast weather the skipper was left with no option but to scuttle the yacht to ensure she did not represent a hazard to navigation.

Dragon styrde sedan mot närmaste större hamn, Lissabon, där de fjorton i segelbåtsbesättningen kunde gå i land.

(Artikeln uppdaterades den 15 februari med detaljer om sänkningens tillvägagångssätt.)

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

På fredag försvarar Hanna Jansson sin avhandling Drömmen om äventyret, vid Stockholms universitet. Under drygt fyra år har hon studerat långseglares reseberättelser på internet.

>> En längre artikel om Hanna Jansson och avhandlingen är publicerad i På Kryss nr 2, 2017. <<

Att långseglare får vara i fokus för en doktorsavhandling är mycket ovanligt. Såvitt På Kryss känner till finns det ett exempel från Australien och ett från Frankrike, men i Sverige är etnologen Hanna Jansson den första doktoranden som studerar långseglares berättande.
– Målet har varit att analysera hur besättningarna beskriver sina pågående resor, och visa hur resan och berättelsen påverkar varandra, säger Hanna Jansson som själv knappt hade satt sin fot på en båt när hon bestämde sig för ämnet för sex år sedan. Sedan dess har hon arbetat med avhandlingen, men också hunnit med ett par omgångar föräldraledighet. Hon beräknar att hon lagt drygt fyra års heltidsarbete på avhandlingens olika delar.

De första åren läste Hanna allt hon kom över om långsegling och valde sedan ut fyra bloggar att detaljstudera. Hon har också gjort ett par fältresor till Las Palmas på Kanarieöarna och en till Horta på Azorerna. I hamnarna har hon intervjuat ett femtontal långseglare.
–Många tycker det är konstigt att man kan skriva en hel doktorsavhandling om detta. Men vi etnologer studerar människors vardag. Långseglarlivet är också en slags vardag, om än en lite annorlunda sådan, säger Hanna.

På fredag den 17 februari klockan 10 försvarar Hanna Jansson sin avhandling på Stockholms universitet. Allmänheten är välkommen i mån av plats. Både Hanna och opponenten, docent Susanne Nylund Skog, talar svenska under avhandlingen.
Plats: Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens Hus, Svante Arrhenius väg 8 C, Stockholm

Avhandlingens sammanfattning, abstract, på engelska:
This dissertation investigates the online travel writing of Swedish cruising sailors. The aim is to analyze how crews in online travelogues describe ongoing experiences, and to show how the journeys, the stories and the storytelling are mutually related to one another. As journeys are both the plots of the stories and the contexts for the storytelling, the travelogues in question challenge established narrative definitions. The analysis combines Amy Shuman’s folkloristic research on immediate storytelling with historian Reinhart Kosellecks’ perspectives on time as situated and subjective. Storytelling is thereby understood as a contextual and variable practice: conditioned, enabled and limited by the writers’ current position and point of view, and by a series of practical, technological, narrative and social factors. The study is based on ethnographic fieldwork online and offline. The material primarily consists of four crews’ blogs and web pages, written texts, photographs, and readers’ comments. Interviews were conducted with the main informants and an additional fifteen crews in Sweden and in the harbours of Horta and Las Palmas. As the analysis show, the sailors’ write and publish updates from ever-changing positions in time and space, thereby depicting their journeys as a practical and cognitive process. These stories are to a great extent motivated by and directed towards the future, as sailors long for warmer destinations and worry about upcoming passages. The sailors write for a real-time audience partly consisting of families and friends, who anxiously wait for new updates. Writing is therefore sometimes perceived as a work-like task, and the sailors must develop strategies in order to write entertaining and exciting stories without further troubling their readers. The study’s result indicate that online storytelling can be understood as a process, which cannot be separated from the described events, nor from its everyday contexts. Stories, storytelling and experiences are understood as integrated with each other, since the storytelling as a practice become an established part of the everyday life during journeys.

LÄS MER: Drömmen om äventyret: Långfärdsseglares reseberättelser på internet [Avhandlingen på SU]

LÄS MER: Ocean cruising: a study of affirmative deviance [Murdoch University, 1985]

LÄS MER: Artikel i På Kryss nr 2, 2017: Långfärdsbloggar blickar framåt

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

På Kryss har träffat två av Sveriges mesta erfarna långseglarpar, Linda och Ludvig Hammarberg och Eric Boye och Birgitta Boye Freudenthal, för att ta del av deras erfarenheter av långsegling med barn. Sammanlagt har paren seglat ett par varv runt jorden som barnfamiljer och långseglingen har blivit en livsstil för både vuxna och barn.

Varför ger sig en barnfamilj iväg på långfärd i flera år? När är det som härligast och finns det tillfällen när man ångrar sig? Hur har resan påverkat familjerna, barnen och paren? Och vad säger de rutinerade långseglarna till en barnfamilj som i dag lockas av livet till havs? Det är några frågor som besvaras i den sjätte På Kryss-podden som spelades in ombord på Linda och Ludvig Hammarbergs 40-fots ketch Mary af Rövarhamn på Marstrand.

Eric Boye och Birgitta Boye Freudenthal träffades på båtklubben hemma i Lomma 1979. Sedan dess har de seglat på kortare och längre långturer. Att familjen växte till en barnfamilj minskade inte seglingsintresset. Efter långfärder från Skåne till bland annat England och Frankrike tog Eric och Birgitta med sig sina två barn på ett års segling till och i Medelhavet. Då hette båten Ariel III. När det tredje barnet hade kommit och båten bytts till en 50-fots stålbåt, Ariel IV, gav sig familjen iväg på en sväng runt jorden under åren 1998 till 2001. I dag seglar Birgitta och Eric fortfarande jorden runt med Ariel IV och befinner sig i mars 2017 på Filippinerna.

Linda och Ludvig Hammarberg seglade första gången tillsammans i Ludvigs sexmeters Havsfidra från Madeira till Azorerna. En tuff resa som ändå gav mersmak och när äldsta barnet så småningom Lovis föreslog att familjen, precis som Pippi, skulle segla till Kurrekurreduttön såg föräldrarna sin chans att gör verklighet av drömmen. 2010 kastade familjen loss i västerled med Tabar-öarna, som antas vara förlagan till Astrid söderhavsö, som målet för resan. Men efter besöket på ögruppen utanför Papua Nya Guinea fortsatte resan västerut och familjen kom hem till Sverige på hösten 2014. I dag bor Hammarbergarna i hus på Marstrand, men är förmodligen den barnfamilj i Sverige som tillbringar mest tid på vattnet tillsammans. Mary ligger hundra meter från bostaden och där träffade På Kryss chefredaktör Johan Boström de två paren för att prata om att segla långt med barn.
Podden finns även på Itunes och andra podcast-plattformar.

LYSSNA: Att långsegla med barn [På Kryss-podd nr 6]

LÄS MER: Eric Boyes och Birgitta Boye Freudenthals sajt Ariel IV

LÄS MER: Linda Hammarbergs blogg om livet med Mary af Rövarhamn

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Carl Rosell nådde på fredagen Kapstaden efter 151 dagar,  nära fem månader, till havs. Ingen svensk har seglat solo under längre tid.

Calle Rosell är leveransskepparen som i oktober förra året kastade loss från Halmstad för att segla jorden runt med sin Storfidra non-stop. Det var det första kända försöket av en svensk sedan Roger Andersson tvingades avbryta sitt försök i oktober 1996.
Efter ett kort stopp i Ramsgate, England, passerade Calle den 20 oktober non-stopseglingens startlinje söder om Falmouth på brittiska sydvästkusten. Han seglade sedan med sin SY Manuela, 7,6 meter lång, hela vägen ner förbi Sydafrika ut i Södra oceanen och passerade söder om 40:e breddgraden i början av januari. Men den 12:e februari rapporterade Calle på sin hemsida att vindrodret brutits sönder i en svetsfog. Han avbröt då försöket att segla jorden runt solo och styrde mot Sydafrika.
På fredageftermiddagen, 151 dagar efter att han lämnade Ramsgate, nådde Carl gästhamnen hos Royal Cape Yacht Club i Kapstaden. Såvitt På Kryss erfar har ingen svensk seglat solo under längre tid.
Tidigare kända svenska långseglare är Stig Lindgren som var ute i 136 dygn mellan Sydamerika och Australien, Roger Andersson som seglade i 82 dagar 1996, Sven Yrvind som har seglat själv som längst i 48 dagar och Magnus Reslow som 2015 seglade i 85 dagar från Norge till Kanarieöarna.

Carl ska eventuellt göra ett nytt försök att segla jorden runt solo senare i år och ytterligare två svenska seglare planerar starter närmaste två åren.

Sven Yrvind är imponerad av Carl Rosells resa.
– Fem månader är en mycket lång tid och det är så mycket som kan hända när man långseglar, inte minst när man är själv ombord, säger Sven Yrvind.
Sven tror att något av de tre svenska jorden runt-projekten har möjlighet att lyckas de närmaste åren. Han hänvisar till två tidigare rekordseglare med höga odds.
– Det var ingen som trodde att Matt Rutherford och Robin Knox-Johnston skulle klara av det, säger han.
– Förr sa man att det i första hand hängde på seglaren, i andra hand på riggen och i tredje på båten. Men egentligen är det ett lotteri, konstaterar Sven Yrvind.

Carl Rosell rapporterar under långseglatsen om sin och Storfidrans äventyr på sitt företags hemsida: Mobileyachtservice

Läs mer om utmaningen att segla non-stop jorden runt i kommande numret av På Kryss, nr 3, som kommer ut i veckan.

LÄS MER: Soloprojekt jorden runt avbryts [ pakryss.se 13 februari ]

LÄS MER: Svensk soloseglare på väg jorden runt [ pakryss.se 13 oktober ]

Johan Boström
johan@pakryss.se

Efter fem månader till sjöss avbröt Carl Rosell i mitten av februari sitt försök att bli förste svensk att segla själv, non-stop runt jorden. Ett havererat vindroder gjorde att han tvingades vända tillbaka mot Sydafrika för reparationer. På Kryss har träffat Carl i Kapstaden.

Det är varmt i luften och nätt och jämt en krusning på Taffelbergsbuktens yta när På Kryss hittar Carl Rosell i Royal Cape Yacht Clubs marina i Kapstaden. Det har gått en dryg månad sedan han tvingades fatta beslutet att avbryta sin solosegling runt jorden, men bara ett par dagar sedan han anlände till Sydafrikas näst största stad med sin Storfidra 25, SY Manuela.
– Vindrodret skadades allvarligt 350 sjömil norr om Kerguelenöarna. Jag var på väg in i ett ganska spektakulärt åskväder och eftersom vindrodret även är mitt nödroder så bestämde jag mig för att inte fortsätta in i ovädret och vidare mot Kap Horn.

Från platsen där det skedde hade Carl ungefär lika långt till Sydafrika som till Australien, och eftersom han insåg att han inte skulle kunna fullfölja seglingen som planerat så valde han att segla tillbaka mot Kapstaden, snarare än att fortsätta ännu längre bort.
Han är missnöjd men inte märkbart nedstämd över att ha tvingats avbryta sitt rekordförsök. Och hans enda ambition är att bli klar med reparationerna så snabbt som möjligt så han kan påbörja seglatsen tillbaka mot Sverige.
– Risken att misslyckas är en del av spelet. Det är många saker som kan gå fel och det är alla vi som håller på med sådant här väldigt medvetna om. Man kan ramla från stegen när man står hemma och förbereder inför resan, eller man kan drabbas av ett trasigt vindroder vid fel tillfälle. Oavsett vilket så är det bara att finna sig i det, säger han.

Carl Rosell
Carl Rosell visar var det nu reparerade fästet till vindrodrets pelararm gick sönder i svetsfogen. BILD: Andreas Karlsson

Han räknar med att kunna lämna Kapstaden inom en vecka och han har inga som helst planer på att ödsla tid på att turista. Redan under första dygnet i hamn, innan han ens blivit instämplad i landet, kunde han reparera sitt vindroder. Radioamatören Mr Collin, vars station Carl hämtat väderinformation från under seglingen, hade noterat att SY Manuela börjat röra sig åt fel håll och kort efter att Carl anlänt till Kapstaden och fortfarande väntade på att tullen och hamnpolisen skulle öppna, dök Mr Collin upp för att erbjuda sin hjälp. Han smugglade ut Carl från det inhängande hamnområdet och tog honom till sin verkstad där delarna snabbt kunde svetsas ihop ordentligt.
– För att jag skulle ha kunnat reparera det till sjöss hade jag behövt ha 220 volt i båten, och vinkelslip och svets. Det kommer jag att ha nästa gång, säger han och skrattar.

De närmaste dagarna planerar han att ägna åt segelreparationer, bunkring och diverse annan service; återresan till Sverige innehåller inga planerade stopp. Om det kommer att bli ett nytt försök låter han tillsvidare förbli osagt. Två andra svenska seglare planerar för att försöka sig på samma bedrift närmaste åren och om någon av dem lyckas tycker Carl att lockelsen försvunnit.
– Man måste ha mål i livet. Jag är övertygad om att det är viktigt och det är det som driver mig att göra en sådan här segling. Men om jag inte blir först med just det här så hittar jag hellre på något annat. Jag kan lova att det inte saknas idéer, säger han med ett leende.

Att segla själv i fem månader är en bedrift i sig och såvitt På Kryss erfar är Carl Rosells 151 dagar till sjöss nytt rekord för en svensk soloseglare.
Läs mer om solosegling non-stop jorden runt och de två andra svenska soloprojekten i På Kryss nummer 3, 2017.

Storfidran SY Manuela i hamn i Royal Cape Yacht Clubs marina, Kapstaden, Sydafrika. BILD: Andreas Karlsson

Ensamseglaren Carl Rosell och hans Storfidra 25, S/Y Manuela i hamn i Royal Cape Yacht Clubs marina, Kapstaden, Sydafrika.

LÄS MER: Carl Rosells egen blogg [ Mobileyachtservice ] LÄS MER: Själv jorden runt non-stop [ På Kryss nr 3, 2017 ]

Andreas Karlsson
redaktion@pakryss.se

I Sverige sker den mesta aktiviteten fortfarande på land i fritidsbåtshamnarna. Men det finns hamnar med svenska båtar som är mitt i säsongen. På Kryss gjorde ett nedslag på Kanarieöarna i slutet av mars och träffade ett par besättningar som hittat hem ombord.

På vårt besök i Las Palmas hamn bjuder Pekka och Barbro på champagne ombord på sin Laurin 32 innan vi går upp till Sailors Bar och äter. Pekka har just kommit tillbaka från den ena av veckans bergsvandringar. Barbro har njutit av solvärmen i båten. På morgonen har de joggat.
– Det är så skönt att kunna jogga här varje morgon, säger Barbro medan Pekka uppskattar att vandra i bergen under våren.
– Vi trivs i Las Palmas, här finns så mycket av det vi tycker om, förutom bergsvandringarna och joggingen i det behagliga klimatet har vi möjlighet att vara med på musikaftnar, ofta utomhus, flera kvällar i veckan. Och på bergsvandringen i dag var vi elva svenska seglare, berättar Pekka.
– Vi har Skandinaviska klubben med olika aktiviteter och förstås alla trevliga seglarvänner i hamnen. Det ligger cirka 25 svenska båtar här nu, säger Pekka.

Pekka och Barbro ombord på Corona Aq från 1965.

De flesta är ”bofasta”, det vill säga de bor i båten, lever bryggseglarliv eller seglar runt mellan öarna då och då. Några är på hemväg, några skall vidare nästa höst och vinter. Från oktober kommer fullt med nya båtar hit som fortsätter västerut och vidare ut i världen.

1986 kom Barbro och Pekka hit med sin L32, Corona Aq. Pekka har seglat båten med olika gastar i ARC, Atlantic Rally for Cruisers, ända sedan eskaderns premiär just 1986. Det har blivit fem gånger sammanlagt till S:t Lucia i Västindien och Barbro har varit med på hela eller delar av Atlantkorsningarna.
1995 seglade Pekka hem till Sverige efter ARC:en.
– Då var pengarna slut, så vi bodde i båten i Kryssarklubbens hamn på Hundudden vid Djurgården och Pekka jobbade i Åkersberga. Vi hade samma element i båten då som nu, säger Barbro.

2006 pratade Pekka med Andrew Bishop på ARC om att dra igång en variant av ARC:en med stopp i Kap Verde. 2013 blev benet ner till ögruppen i söder verklighet.
– Vi seglade med då och kom femma totalt. 2015 var vi var med igen och vann totalt med vår femtio år gamla L32!

– Vi har seglat över Nordatlanten tio gånger med båten. Den elfte gången tog vi båten via fartyg till Mallorca och seglade sedan hit till Las Palmas igen i oktober 2016. Nu, efter sammanlagt minst 200 000 sjömil reparerar vi båten för fortsatta färder, säger Pekka.

Eva och Torbjörn har lärt sig att vara beredda på att ändra färdplanerna för både reslusten och säkerheten.

En dagsetapp bort på Teneriffa ligger Eva Skogman och Torbjörn Bragderyd med sin Forgus 36, Moana. De lämnade Sverige i somras och gick via Shetland och Skottland ner över Biscaya vidare till Portugal.

– Hemma i Sverige övervägde vi att segla vidare hela vägen över Atlanten redan nu under vintern, säger Torbjörn och fortsätter:

Men det måste finnas möjlighet att ”ombestämma” planerna, eftersom vi hela tiden får nya erfarenheter och intryck av platser och av andra seglare som vi träffar. Man behöver också tid för att smälta alla nya upplevelser.

– När vi efter Madeira kom till till La Palma, den nordvästraste kanarieön, mognade beslutet att vi ville ta det lugnare, säger Eva.
– De åtta Kanarieöarna förtjänade längre tid förstod vi. De är betydligt mer än turistplatser. Skönt klimat, vacker och omväxlande natur, trygga hamnar och utmärkta möjligheter till båtunderhåll, konstaterar Eva.
– Så från La Palma gick färden vidare till La Gomera, Teneriffa, Gran Canaria, Fuerteventura, Lanzarote, Graciosa och nu är vi på Teneriffa. Tobbe har fått ljumskbråck som behöver opereras innan en oceanöverfart. Så Atlantöverfarten har skjutits fram.

Forgus 36, Moana.

Viktigaste erfarenhet hittills?
– Att vara beredda att tänka om i planerna. Och att göra överfarterna vid rätt tidpunkt och analysera väderprognoserna. Vi har hittills inte haft hårt väder någon gång, säger Eva som också poängterar att fysisk aktivitet är viktigt.

– Promenader blir det, eftersom man vill se omgivningen och har många ärenden som ska fixas, konstaterar Torbjörn.

På topplistan av vad Torbjörn och Eva lärt sig är viktigt är också bra och fungerande utrusning.
– Vårt vindroder, Hydrovane, vill vi inte segla utan. Det styr bra och kan också användas som extra roder. Vi har elektrisk autopilot också som vi använder när vi går för motor. Men den drar ström, går med tiden sönder och orkar inte styra i alla väder och surrar.

Närmaste mål? 
–Vi är nu på Teneriffa och ska segla tillbaka till La Palma via La Gomera och Hiero. På La Palma i Tazacorte ska vi lägga båten på land i maj och åka hem under sommaren. Ön är trivsam och Tazacorte en bra hamn. Planen att segla mot Kap Verde och Brasilien finns kvar när vi kommer tillbaka.

LÄS MER: Barbro och Pekkas blogg [ www.corona-aq.blogspot.com ]

LÄS MER: Eva och Torbjörns blogg [ Moanaforgus36.wordpress.com ]

Björn och Gunilla Andermo Näsström
redaktion@pakryss.se

I början av juni ges chansen att segla 24-timmars i Stockholms skärgård med Seglarskolans äldsta och snabbaste fartyg Gratia.

Gratia har Stockholm som tillfällig hemmahamn i sommar. Kryssarklubbens Seglarskola fyller 60 år och passar på att bjuda huvudstaden på sitt äldsta och snabbaste fartyg från maj till slutet av juli. Utöver de vanliga kurserna ombord ges chansen att segla med under non-stopseglingen 24-timmars i början av juni, ÅF Offshore Race i juli och det går även att boka fartyget privat.

Seglarskolans Elin Rosén Wetterholm ska segla med på 24-timmars och rekommenderar varmt andra att anmäla sig.
­– Det här är en chans att testa non-stop-segling över en helg, säger Elin.
– Det blir fyra vakter som delar på uppgifterna och som vanligt behövs alla händer ombord.

24-timmarsseglingen arrangeras av Kryssarklubbens Stockholmskrets och för första gången deltar flera större seglande fartyg. Gratia lämnar Stockholms hamn på fredagen den 2 juni och själva kappseglingsstarten sker vid Grönö. Gratia är sedan tillbaka i Stockholm på söndag eftermiddag. Först till kvarn gäller för anmälningar som sker via Seglarskolans hemsida.
Se länkar nedan för mer information.

LÄS MER: SXK Seglarskolan

LÄS MER: Stockholmskretsens 24-timmarssegling 2017

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

I torsdags la Anders Eriksson till hemma i Ljungskile efter tjugofem dygns non-stopseglng från Las Palmas. Han tog vägen väster om Irland för att testa sig och sin båt och få svar på frågan om han vill segla solo jorden runt. Här är hans egen berättelse:

Vi skulle dit stormarna bor, istället blev det min längsta period i stiltje någonsin. Vinden försvann i höjd med Biscaya och varade ända upp till utanför Irland.

Anledningen till vägvalet väster om Irland var att efterlikna förhållandena i Roaring Forties och Screaming Sixties i de södra haven. Det här skulle ju bli en testsegling inför Lounge Route 2018, ensamseglingen non stop jorden runt nästa år. Och så skulle ju Malala, min OR 40, hem efter en vinter på Gran Canaria dit vi seglade i höstas.

Starten den första april blev ett aprilskämt. Vi fick köra motor ett par timmar för att komma ur lä av ön. När vinden kom och motorn stoppades upptäckte jag säkert hundra liter vatten i kölsvinet. Salt. Aj aj aj.
På med stora länspumpen. Läckan spårades till oljekylningen där mycket av kylvattnet gick rakt in i båten istället för ut i havet. Det var så illa att jag valde att vända och segla tillbaka för att mecka vid kaj och nystarta dagen efter, den 2:a april.
Vädret var stabilt och förutsägbart i över en vecka: nordlig vind och kryss för styrbords halsar. Det började kännas som att mitt vänsterben blivit lite längre…

I bleket utanför Irland fick Anders nog av lugnet och rodde några varv runt Malala med dingen.

Så småningom avtog vinden sakta och blev mer varierande för att sedan försvinna helt. I nästan en veckas tid hade vi varierande lätta och ofta inga vindar alls. Ett massivt högtryck hade parkerat runt oss och följde med på vår resa norrut. Det var tidvis spegelblankt hav med en horisont som gick ihop med himlen. Enahanda efter ett tag och en dag fick jag nog, satte i dingen och rodde runt Malala en massa varv för att lätta på trycket. Långa perioder av stiltje kan vara riktigt frustrerande.

Summan av alla vindar är förmodligen konstant, för utanför norra Irland kom vinden tillbaka och nu kunde vi segla i öppna, och ofta friska vindar det mesta av vägen hem.

Ju längre norrut vi kom ju mer nyckfullt och temperamentsfullt väder fick vi. Vinden vred så småningom över på nord när vi passerat Orkney, och en dag bjöd på stormbyar, hagel, regn och snö. Allt på en dag. Payback-time!.
Frisk till hård vind är Malalaväder, och det vi vill ha. Så småningom blev önskan uppfylld med råge. Hårt väder är sällan något jag går och längtar efter, men när det väl kommer så är det bara att köra på. Att få sin båt att segla fort och väl med fin balans är stor glädje och harmoni, ibland kryddat med adrenalin. Nattsegling under såna förhållanden, när man mer anar och hör brotten än ser dem, är alldeles speciellt.

April är tidigt på säsongen häruppe, kulingfrekvensen är hög och det är riktigt kallt. Jag ville få upp värmen och tände vedkaminen. Kaminen är fantastisk när vi ligger still, men till sjöss fungerar den inget vidare. Troligen bildas ett undertryck i ruffen när vi seglar och det ryker in istället för ut. Men jag kunde inte låta bli att försöka och det luktade skogsbrand ombord ett tag innan jag gav upp. Sen blev det varma kläder dygnet runt istället. Fördelen är att i alla fall att det går fortare att ta sig ut när det behöver revas eller något annat.

Hemma i Bohuslän efter 25 dygn till havs från Kanarieöarna. BILD: Betulia Eriksson

I torsdags, efter tjugofem händelserika dygn till sjöss, var jag och Malala hemma i Ljungskile igen. Min båt har klarat sin jungfrutur med glans och jag har fått ett stort förtroende för henne. Tung och trygg, men inte långsam utom i lätta vindar. Jag har lärt mig mycket om vad som behöver ändras och förbättras, lättvinds-segel och värme som funkar till sjöss kommer det bland annat att bli. Annars är jag mycket nöjd med hur inredningen fungerar till sjöss. Möjligen lite ändringar och lite fler grabbräcken här och var.

När det gäller mitt mål att försöka segla jorden runt non-stop har jag haft tid att tänka till punkt. Vad kan en sån utmaning innebära? Vill jag verkligen? Svaret på den senare frågan, om den hade ställts efter halva resan, hade blivit nej. Nu hemma i hamn blir svaret ja, jag vill! Resan gav en bättre känsla ju längre jag varit ute på den. I alla fall den här gången, upp mot en månad. Mer vet jag inte, men det ska vi ta reda på!

Anders Eriksson

LÄS MER: Anders blogg från resan på Ljungskile blommors facebooksida

LYSSNA: Podd med Anders Eriksson om sitt nonstop-projekt [ pakryss.se 21 juni, 2016 ]

LÄS MER: Anders vill att fler ska segla varvet runt solo non-stop [ pakryss.se 21 juni, 2016 ]

Vid fyratiden i lördags morse kastade Gratia loss från Styrsö i Göteborgs skärgård. 72 timmar senare la hon till i Nynäshamn på tisdagsmorgonen. Följ resan i bilder här.

Vi var arton i besättningen med uppdraget att ta Gratia till Nynäshamn inför sommaren. Besättningen bestod av rutinerade befäl och instruktörer, men också några som inte seglat Gratia tidigare men varit med om mycket annat. Bland andra några som seglat Draken Harald Hårfagre och ostindiefararen Götheborg.

Efter en försening på grund av problem med maskin lämnade vi Nya varvet på fredagkvällen och la oss i Styrsö Sandvikshamn. Och tidigt på lördagsmorgonen bar det i väg med löfte om friska ostliga vindar neråt Skåne. Det blev en fantastisk start med segling till Öresund och fastlandet som vågskydd.
En längre berättelse om seglingen kommer i På Kryss senare i år, men resan finns skildrad i bilder och korta texter på På Kryss instagramkonto: instagram.com/pakryss

Nästa kurs på Gratia startar redan på fredag och går från Nynäshamn till Stockholm.

Nonstop-seglingen är skildrad i bilder på På Kryss instagramkonto.

Konstruktören och seglaren Lars-Olof Norlin har gått bort. Lars-Olof har ritat långseglare som Allegro, Adagio och Fortissimo och tog bland annat fram handikappsystemet LYS.

Lars-Olof Norlin är skaparen av många båtar som är kända för sina goda egenskaper som långfärdsseglare. Han var aktiv som inom segling och konstruktion under hela sitt liv.
– Jag har alltid haft respekt för hans kunnande, briljans och humor, säger Gabriel Heyman som själv är seglare och konstruktör.
– Lars-Olof var född 1932, men det känns som en oväsentlig uppgift eftersom de som kände honom uppfattade honom som en alldeles tidlös person.

Gabriel lyfter särskilt fram de ”många innovativa och alltid välavvägda små båtar för självbygge” som Lars-Olof Norlin tog fram på 1950-talet. Senare vann Norlin Segelsällskapet Frams konstruktionstävling för en modern koster med Allegro 27. Bland andra modeller finns Adagio, Furioso, Fortissimo, Rubin, Delfin, Feminin, Mandarin och flera andra båtar som är uppskattade seglare världen runt.

Lars-Olof Norlin tog i slutet av 1960-talet fram handikappsystemet Lidingö Yard Stick, LYS, baserat på bland annat på resultaten i Lidingö runt. En första tabell med handikapp-tal publicerades i På Kryss 1970. Den första kappseglingen enligt det nya systemet genomfördes 1971 och systemet blev snart sanktionerat av Svenska seglarförbundet.

Utöver seglingen och konstruktionerna hade Lars-Olof Norlin också en karriär inom marinen.

Lars-Olof Norlin var bland annat aktiv inom Sveriges Yachtkonstruktörers Riksförening, SYR, och var en mycket uppskattad föreläsare hos båtklubbar över hela Sverige. En

Johan Boström
johan@pakryss.se

Tre män evakuerades på söndagen från en svensk båt till ett tankfartyg efter ett masthaveri mitt i Atlanten. Ingen person uppges skadad.

En svensk OE 32, Aela, förlorade masten på väg mellan Bahamas och Azorerna. Enligt USA:s kustbevakning aktiverades en Epirb ombord på lördagen och kustbevakningen koordinerade en räddningsinsats med bland annat ett Herculesflygplan och handelsfartyg i området drygt tusen sjömil öster om Cape Cod, mellan Bermuda och Azorerna. En Hongkong-registrerad oljetanker, Alpine Melina, bedömdes ha störst möjligheter att anlända snabbast till den mastlösa segelbåten och dirigerades med hjälp av koordinater från Hercules-planets observationer.

Den Hongkong-flaggade oljetankern Alpine Melina hjälpte till i räddningsarbetet efter ett masthaveri på en svensk segelbåt under helgen. BILD: Trevor Powell

Efter att fartyget nått Aela evakuerades de tre männen tidigt på söndagen lokal tid. Oljetankern fortsatte sedan resan mot den tidigare planerade destinationen, staden Tuxpan i Mexiko vid Mexikanska golfen.

Enligt amerikanska kustbevakningen var de tre i besättningen ”in good condition” efter evakueringen.

Aela hade lämnat Bahamas huvudstad Nassau för att segla till Bermuda, men styrde istället mot Azorerna på grund av omständigheter med vädret, enligt amerikanska kustbevakningen.

OE 32 är en långkölad tio meter lång segelbåt känd för sina goda egenskaper för långfärd.

På Kryss kommer att rapportera mer om händelsen.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Sven Yrvind planerar att segla till andra sidan jorden. Närmare bestämt till Västerviks antipod utanför Nya Zeeland. I dagarna har Sven påbörjat arbetet inför att måla båten Exlex och han planerar ett besök i Stockholm i sommar.

Under sommaren planerar Sven Yrvind att sjösätta sin nya båt Exlex i Västervik inför seglatsen till andra sidan jorden. Starten för långseglatsen sker från Irland nästa år och målet är Nya Zeeland intill den så kallade antipoden (platsen på andra sidan jorden) till Västervik, som är Svens och Exlex hemmahamn.

Exlex upp och ner i taket inför målning.

I På Kryss nr 4 samt här på pakryss.se berättar Sven mer om projektet Exlex och vägen dit via ett skrotat rekordprojekt med en tre meter lång båt. Sven arbetar även på en skrift om den planerade långfärden och kommer att hålla föredrag om förberedelserna inför den kommande och om tidigare långfärder. Han planerar även att komma till Stockholm senare i sommar.

Under de senaste dagarna har arbetet inför målningen av Exlex påbörjats.
– Jag har vänt på båten och har målat insidan vit. Men skrovet kommer att vara gult och blått. Man ska kunna se på långt håll att båten är gul och blå, säger Sven till På Kryss.
– Eftersom det är en experimentbåt sätter jag funktionalitet framför allt och låter finishen komma i andra hand. Nästa båt kanske blir snyggare.

Företaget Telia Carrier har låtit spela in en kortfilm om Sven Yrvind med bilder från verkstaden och arbetet med Exlex. Bland annat lyfter filmen fram Svens prioriteringar när han väljer att låta dra ut tänderna för att minska risken för problem under långfärden. Se filmen här.

På Kryss fortsätter att följa Exlex-projektet under hösten.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se