I helgen arrangeras långfärdsseglingen 24-timmars längs kusterna och i Mälaren. Utöver att du kan segla med egen båt finns det chans att gasta på vanliga segelbåtar och i Göteborg och i Stockholm deltar även större fartyg med plats ombord.

Någon säker prognos för helgvädret finns inte ännu, men sommarvädret med höga temperaturer som dominerat en tid, lär inte hitta tillbaka på ett tag. Lågtryck med regnområden drar eventuellt in från sydväst över södra halvan av landet framåt helgen, men prognoserna är än så länge mycket osäkra.

För första gången deltar större segelfartyg i Stockholmskretsens seglingar. Seglarskolans Gratia och andra större fartyg startar på lördag klockan 11.30 från punkten 552 vid Grönö. Ordinarie start är klockan 12, men de större fartygen behöver lite extra svängrum och startar tidigare.

Var anmäler man sig? Se länkarna nedan!

LÄS MER: Anmälan till 24-timmars med egen båt [24-timmars.nu]

LÄS MER: Anmälan till SXK Seglarskolas Gratia (Stockholm)

LÄS MER: Anmälan till skonaren Ingo (Göteborg)

På På Kryss instagram kan man följa någon eller några av besättningarna under 24-timmars.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Flera långfärdsbåtar har drabbats av haverier under amatörkappseglingarna Ostar och Twostar på Nordatlanten senaste helgen. En tvåmannabesättning tvingades överge sin Luffe, en Sun Fast tappade masten, och ytterligare fyra båtar, bland andra en Najad, skadades så att de i helgen fick räddas eller vända. Lågtrycket var extremt för säsongen.

Royal Western Yacht Club i Plymouth, England, har arrangerat havskappseglingar med små besättningar sedan 1960-talet. I den första upplagan av Ostar var Francis Chichester först till New York med sin Gipsy Moth III och Blondie Hasler hörde till de fem tävlande som alla gick i mål (läs mer om Chichester och Hasler i På Kryss nr 4 och 5, 2017).
Sedan dess har tävlingen kompletterats med en utmaning för tvåmannabesättningar, Twostar, och rutten är alltid från England till USA mot den förhärskande vinden på försommaren. Årets rutt är från Plymouth till Newport, Rhode Island.

Mervyn Wheatley blev evakuerad från sin Formosa 42 till passagerarfartyget Queen Mary 2 via en rib. Ombord fick han ”byta om till torra kläder och serverades en kopp te, några kakor och smörgåsar och ett par scones med clotted cream och jordgubbsmarmelad”. Bilden är tagen från Queen Mary 2. BILD: Luis Villarreal

I årets upplaga deltog 21 båtar med amatörbesättningar som alla mötte ett omfattande lågtryck. På fredagen uppmättes lufttryck på 967 millibar som skapade vindar på över 30 meter per sekund och byggde femtonmetersvågor. I byarna uppmättes orkanstyrka.

Fyra av båtarna aktiverade sina epirber och besättningarna har undsatts. Den bulgariska besättningen på sin danska Luffe, Furia, förlorade båten helt när den sjönk, men räddades innan dess ombord på ett kanadensiskt underhållsfartyg, Thor Magni. En Sun Fast 37, Happy, förlorade masten och de två portugiserna i besättningen plockades upp av en holländsk bogserbåt, Alp Forward. På söndagen drabbades en av de få utpräglade tävlingsbåtarna, en 950 Mono, av problem med kölen och italienaren Michele Zambelli larmade och evakuerades med helikopter. Zambellis problem var inte direkt relaterade till ovädret utan han tror själv att han kolliderat med något som ledde till skada på kölen och läckage.

Av alla olycksdrabbade är tre brittiska soloseglare med stor erfarenhet av långfärd och havskappsegling. En av dem, Mervyn Wheatley, evakuerades från sin stadiga Formosa 42, Tamarind, efter flera skador på båten. Storseglet och travaren på en Najad 490, Harmonii, skadades så att skepparen Keith Walton gav upp och styrde för motor mot Azorerna. En Swan 38, Suomi Kudu, fick också problem med storseglet och vände tillbaka mot brittiska öarna.
Ingen person skadades allvarligt i de olika haverierna.

Michel Zambellis 950 Mono, Illumia 12, tog in vatten och övergavs när han blev räddad av kanadensiska kustbevakningens helikopter. BILD: JTFA

Vindhastigheten i lågtrycket har minskat, men vågorna var på söndagen fortfarande uppåt femton meter i vissa områden. De övriga i havskappseglingen fortsätter mot Newport där den förste väntas i mål på onsdagen.

Kanadensiska kustbevakningen koordinerade räddningsinsatserna.

Mervyn Wheatley har seglat över Atlanten många gånger i sin Formosa 42, men i fredags tvingades han överge båten efter att den skadats i stormen med orkanbyar och femtonmetersvågor.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Arne och Heléne Mårtensson är tillbaka i Sverige efter en ett år och 23 000 sjömil lång seglats till Sydgeorgien med sin Hallberg Rassy 62:a Yaghan. Nu lämnar de in båten till försäljning på varvet på Orust, reser hem landvägen till villan i Stockholm där de för säkerhets skull behåller båtplatsen…

– Det är dags att göra något annat, säger 66-årige Arne Mårtensson som redan vid 55 års ålder gick i pension från sitt jobb som styrelseordförande för Handelsbanken för att segla ut i välden med sin fru Heléne. Totalt har de seglat 125 000 sjömil tillsammans de senaste 14 åren, bland annat till Antarktis, Patagonien, Karibien och Medelhavet och ett varv runt jorden.

Ni har seglat 23 000 sjömil för att tillbringa 14 dagar på Sydgeorgien. Var det värt det?
– Det kan man verkligen diskutera. Shackletons grav finns där och djurlivet är unikt med 65 miljoner fåglar och fem miljoner sälar. Det var därför vi ville dit. Men i vår svåraste storm mellan Sydgeorgien och Kapstaden frågade vi oss varför vi inte satt på ett trevligt ålderdomshem och spelade bingo istället för att rusa fram på Södra Oceanen med 35 m/s och 14 meters vågor.

Varför säljer ni båten, och vad ska ni göra istället?
– Sydgeorgien var det sista vi hade på vår ”Bucket List” när det kommer till segling. Vi har sett allt vi vill se med egen båt. Vi har också fått nog av riktigt långa oceanpassager. Det blir ganska slitsamt i längden. Nu ser vi framemot att vara hemma mer, vi älskar vårt hus i Djursholm. Sedan kommer vi nog att resa tillbaka till ställen som vi uppskattat lite extra under våra seglingar.

Vilken är den bästa upplevelsen under alla år med Yaghan?
– Den totalt sett bästa upplevelsen är Antarktis. Antarktis är mindre krävande än Sydgeorgien. Det är en kortare sträcka över öppet hav dit. Bara tre dygn från Sydamerika till Antarktiska halvön jämfört med 14 dygn från Sydgeorgien till Kapstaden. Väl framme på Antarktis finns det en skyddad skärgård med flera bra ankarplatser. Dessutom blåser det inte så mycket eftersom det ligger söder om lågtrycksbanan.

Hur känns det att sälja en båt ni har upplevt så mycket med, och vem vill ni köper henne? 
– Det känns som ett svårare beslut att sälja Yaghan, än det var att köpa henne. Heléne gråter lite varje dag men är samtidigt förnuftsmässigt övertygad om att det nu är rätt att sälja. Men vi hoppas hon kommer ge mycket glädje till någon som kan ta hand om henne väl. Hon förtjänar det.

Du har seglat i hela ditt liv, hur ska du klara dig utan båt?
– Vi har inga planer på att köpa någon ny båt. Tanken är prova ett liv utan segling. Jag har varit båtägare sedan jag var fem år gammal, och har ingen aning om hur det kommer att kännas. Men för säkerhets skull väntar jag nog några år innan jag säger upp båtplatsen på Bullandö.

Linda Hammarberg
redaktion@pakryss.se

Hallå där Emma Ringqvist! Du planerar att snart ge dig iväg på ditt första stora soloäventyr. När bestämde du dig för det?

Jag har alltid seglat och alltid velat långsegla. Idén att segla själv kom för ett och ett halvt år sedan – och sedan har det gått fort. I februari bestämde jag mig för att köpa en båt och försöka komma iväg redan i år. Många planerar i två, tre år men jag kände att ”nej, nu kör jag!” Det är lite nu eller aldrig för mig.

Emma är uppvuxen i Svanesund på Orust och har seglat sedan hon var tio år. Hon hade sin första egna båt när hon var 16 år. De senaste 18 åren har hon bott i England, på en kanalbåt, men har nyligen flyttat hem till Sverige och Göteborg. Segling har alltid varit ett stort intresse och snart är det dags för det stora äventyret med hennes nya båt S/Y Caprice.

När bär det av och vilken rutt satsar du på?

Planen är att sticka runt den 25 augusti, men det kanske dröjer lite. Jag har en del kvar att fixa med båten. Men jag jobbar heltid med den nu för att komma iväg så snart som möjligt. Det första målet är Kapstaden, via Kanarieöarna och Brasilien. När jag kommer ner till Kapstaden kommer jag ta beslutet om jag vill fortsätta där. I så fall bär det av mot Australien, den södra och lite tuffare vägen på en jorden runt-segling. Men jag vill hålla det öppet.

Vad är du mest nervös över?

Att vara i en storm och att något ska gå fel. Att jag ska tappa kontrollen, det kan hända. Det gäller att förbereda sig så bra man kan. Men havet är mäktigt och jag har stor respekt för det. Jag försöker tänka igenom de värsta tänkbara situationerna och planera för vad jag behöver för att kunna ta mig ur dem.

Vad ser du mest fram emot?

Att vara ensam och på riktigt möta sig själv. Besöka ställen inom mig som jag aldrig skulle kunna göra när jag är i civilisationen. Och att bara vara ute i naturen ensam en längre tid. Jag vill verkligen segla så långa sträckor som möjligt. Inte stanna till på massa öar längs vägen. Vem vet, jag kanske inte ens stannar på Kanarieöarna utan seglar direkt till Kapstaden? Jag vill hålla allt öppet och ta det som det kommer. Det är halva äventyret.

Vill du veta mer om Emma och hennes seglingsäventyr? Följ henne på hennes hemsida.

Sven hämtar mig vid tågstationen. Han erkänner med en gång att han är nervös. Han kör fort, vilket inte har med nervositeten att göra för det gör han alltid. Som om han ville kompensera för hur han seglar.

Exlex är latin och betyder ”utanför lagen”. Det är också namnet på Sven Yrvinds nya båt. Namnet är en kommentar till det nya fritidsbåtsdirektivet, en text som ogiltigförklarar alla Svens konstruktioner. Om han fick för sig att sälja någon av dem skulle de inte få kallas fritidsbåtar. Han skulle bli tvungen att sälja dem som konstverk.
I dag ska Exlex sjösättas och Sven ska befinna sig inne i båten när den rullas runt 180 grader. Han är inte nervös för sin egen skull utan för båtens. Att någonting inte ska stämma med stabiliteten.

När vi kommer till Västerviks båtvarv står hon där, gul och blänkande på Svens trailer. Några nyfikna har samlats kring båten och fingrar på beslag och riggdetaljer. Det första jag lägger märke till är att hon är slarvigt målad. Det är ingen slump, det är en gliring till perfektionismen. Sven gillar inte ytglans. Det andra jag lägger märke till är Svens sedvanligt urstarka infästningar. Starkare och stummare än på någon annan båt. Hans perfektion ligger i funktionen. Hans båtar är överlevnadskapslar, komprimerade essenser av vad han behöver för att vara ute till havs, ensam och länge. Men exakt hur Exlex kommer att bete sig när hon om en liten stund ligger i vattnet vet man inte.

”Ett stort båtvarv kan ändra lite grann för varje ny modell, då vet de hela tiden vad som funkar. Det är så vetenskap går till. Men jag bygger från grunden. Allt är nytt och det finns oändligt med faktorer som kan gå fel.”

Det han tänker på är stabilitet. Det går att förutse hur ett skrov kommer att bete sig i vattnet men bara till en viss gräns. Att bygga en båt som bara är stabil är lätt, eller en som bara är snabb. Men den här båten ska vara hem åt Sven i hundratals dagar utan uppehåll och ta honom till Västerviks antipod, motstående punkt på jordklotet, som ligger i havet utanför Nya Zeeland. I femtio år har Sven konstruerat och seglat små segelbåtar över världshaven. I en av dem rundade han Kap Horn.
”Men kan du inte det här nu?”
”Det funkar inte så.” säger han och sen får han fart för trucken är redo att lyfta Exlex och bära henne mot vattnet.

Det är ett ögonblick av krasst facit efter månader av beräkningar. I den grupp människor som följer båten med blicken och ser den klyva vattenytan är det bara Sven som kan läsa av hennes beteende. Därför tittar vi mer på honom än på henne. När han kliver ombord gör Exlex en ganska tvärt krängning och Sven ser tankfull ut. Men det är ingen idé att försöka tolka ansiktsuttryck i det här läget. Han är en konstruktör som för första gången ser sin båt i sjön. Han kommer att se tankfull ut.
På ett ögonblick har Sven klättrat ner i båten och stängt luckorna och truckens gaffel börjar dra i tamparna som ska kapsejsa henne. Under några ganska långa ögonblick ser vi sen båten vrida sig och kantra över den gräns som ingen av oss vill se våra båtar göra i skarpt läge. Sen ser vi bara dess botten och de två kopparplattor som Sven har gjutit in som slitskydd och barlast. Exlex ligger uppochned. Där inne, nere, ligger Sven. Linorna är spända, det är truckens gaffel och linorna som tvingar Exlex kvar uppochned. Skrovet vill räta sig självt.
När man pratar om båtars stabilitetskurva handlar det om vid vilken krängning en båt slutar vilja räta upp sig och istället strävar efter att ligga upp och ned. Någon sådan punkt har inte Exlex. När hon ligger upprätt igen och Sven tittar upp ur manluckan utbrister applåder på kajen.

Sen får han hjälp av sin vapendragare från Atlanten, Thomas Grahn (Se boken Den unge, den gamle och havet) med att rigga Exlex med tre korta, ostagade kolfibermaster och sen vrickar Sven ut henne på vattnet.
Självrätning är en sak, det handlar om att räta sig efter en kapsejsning. Initialstyvhet är en annan, som handlar om hur det känns att stå och röra sig på en båt. Exlex verkar rank.
Det blir en kort tur, som från följebåten ser ganska vinglig ut och jag tänker att det är otacksamt, och modigt, att testa en konstruktion för första gången inför publik. Efteråt, på kajen, märker vi att Sven Yrvind, båtkonstruktören, äventyraren och levnadskonstnären, är bekymrad. Han svarar inte först på frågor. Sen tar han av sig solhatten och samlar sig och säger att han önskar att hon var stabilare i sjön. Och lite snabbare. Det tar en stund för oss att inse att detta är vardag för en konstruktör. Det handlar om att beräkna, testa, ändra, och testa igen. Och Sven är glad att hon är så självrätande och att hon inte tog in vatten. Det han inte är nöjd med, det blir kommande veckors utmaning att lösa. Han har tid på sig. Sommaren 2018 har han tänkt sig att segla.
Vi hjälper honom att förtöja Exlex och skingras. För Sven Yrvind börjar en ny period av problemlösning.

VIDEO: Klipp från sjösättning av Exlex och segling [@PaKryss på Instagram]

LÄS MER: Mot andra sidan jorden med en åra och fyra kvadrat segel [pakryss.se 11 april, 2017]

LÄNK: Sven Yrvinds hemsida Yrvind.com

Text och bild: Per Runhammar
redaktion@pakryss.se

Barnfamiljen Veber är tillbaka i Sverige efter en sväng runt Atlanten. De lämnade Spanien för snart ett år sedan och har sedan dess korsat Atlanten till Karibien och sedan seglat hem till Skanör. Under hösten avslöjar familjen sina bästa långseglartips i en serie videoklipp via Pakryss.se.

Familjen Margareta, Thomas, Troels och Mathilda Veber har seglat en hel del i Sverige, men förra året gav de sig iväg på ett riktigt långfärdsäventyr över Atlanten. Pappa Thomas seglade först ner Allegro 30:an Anna-Lisa till Medelhavet där resten av familjen mönstrade på förra sommaren.
Målet för långseglingen var ön St Lucia i Karibien där Margareta och Thomas träffades för första gången. Seglingen har gått via bland annat Marocko, Kanarieöarna och Kap Verde innan överfarten till Tobago i södra Karibien. Efter flera strandhugg i den karibiska övärlden blev St Martin den sista ön innan hemfärden via Azorerna. I mitten av förra veckan seglade familjen in i hemmahamnen i Skanör en dimmig och ganska ruskig sommardag, och togs emot av hundratals vänner på piren.

I en serie videofilmer som kommer ut under sensommaren och hösten 2017 delar familjen med sig av sina bästa tips för en lyckad långfärd. Ett videotips i veckan publiceras om ämnen som skolgång, fiske och sjösjuka:

LÄS MER: Familjen Veber kastar loss mot Afrika [pakryss.se 30 augusti 2016]

LÄS MER: Familjen Vebers blogg: SY Anna-Lisa

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Orkanen Irma hade på onsdagen en ihållande vindstyrka på över 80 meter per sekund. Janne Kjellmans Maestro 40 ligger på Saint-Martin mitt i orkanens bana.
– Det känns ganska förfärligt men vi har gjort allt vi kan, säger Janne som tvingades lämna båten längre norrut än planerat.

[UPPDATERING ONSDAG: Orkanen passerade Barbuda och Saint-Martin på onsdagsmorgonen lokal tid. El och kommunikationer slogs ut och större delen av byggnaderna på de två öarna är skadade. Sex dödsfall har rapporterats. ]

Lågtrycket som utvecklats till en orkan bildades alldeles väster om Kap Verde och har samlat kraft över hela Atlanten. På onsdagen ökade vindstyrkan i Irmas nordliga del till cirka 82 meter per sekund ihållande vind vilket innebär att orkanen klassas som kategori 5. Orkanen rör sig med cirka 13 knops fart norr om de yttersta öarna i norra Karibien och har tagit en något nordligare bana än tisdagens prognoser. En orkan är som kraftigast i vindstyrka i dess främre högra område och hittills har ingen ö kommit mitt i orkanens väg..

Janne Kjellman har seglat på ledig tid i Karibien sedan han seglade över Limone för tre år sedan. Nu ligger båten på land i Saint-Martin.

Janne Kjellman seglade över sin finska Maestro 40, Limone, i ARC-eskadern 2015 och har omväxlande seglat i Karibien och arbetat hemma i Finland sedan dess. När det var dags för vinterförvaring i år var den ordinarie uppläggningsplatsen på Martinique fullbelagd.
– Jag övervägde att ha båten på Trinidad istället, men eftersom vi ska, eller i alla fall har planerat att, segla hem till våren så valde jag Saint-Martin. Det känns ganska ironiskt i sammanhanget att hon ligger där hon ligger just nu och inte längre söderut som vanligt.

Janne är nu tillbaka hemma i Finland, men har haft ihållande kontakt med varvet vid Simpson Bay de senaste dygnen. Han var med vid upptagningen där varvet använder olika typer av stöttning till båtarna.
– Limone ligger inte i vagga utan i en byggd ställning av trä. De har nu stöttat med extra träbalkar och plankor. Det är för trångt att komma åt att rigga av. Varvsplanen är full av båtar, men de har tagit av bommen och stöttar masten med linor. Det är inte mycket mer man kan göra, säger Janne.

Vattennivån kan stiga flera meter av lågtrycket i en orkan, men på mindre öar är det ovanligt med omfattande översvämningar. På Saint-Martin finns en stor saltsjö som dränerats maximalt och staden och flygplatsen ligger fyra meter ovanför havsytan. Utöver översvämning och risken att båten blåser omkull skadas ofta båtar på land av föremål som kommer flygande eller av andra båtar som välter.

”En glad skeppare på den där bilden”, kommenterade Janne Kjellman bilden på sig själv och hoppas att han också är en glad skeppare när Irma har passerat Saint-Martin.

Hela Karibien kan drabbas av orkaner men de norra öarna har historiskt sett drabbats betydligt oftare än exempelvis Grenada och Trinidad och Tobago, eftersom lågtryckens banor ofta vrider norrut ute i Atlanten eller efter att de kommit in över öarna. Irma kan kana åt vilket håll som helst, men troligast är att hon fortsätter rakt fram eller svänger norrrut.

Saint-Martin ligger mellan Anguilla och den tidigare svenska ön Saint-Barthélemy. Cirka 80 000 personer bor på Saint-Martin.

Båtförsäkringarnas villkor skiljer sig mycket mellan försäkringsbolagen, och vissa villkorar hur och var båten är upplagd. Flera bolag kräver metallvagga och att båten ligger utanför de områden som drabbas oftare.
– Mitt bolag försökte ändra villkoren just nu och ansåg att de inte behövde ersätta orkanskada. Men eftersom den ändringen kom nu, efter att vi lagt upp båten, kommer vi att få ersättning för eventuella skador.

Senaste gången öarna Saint-Martin, Barbuda och Anguilla drabbades var 2010 när ovädret Earl drog in, men då var vindstyrkorna lägre och lufttrycket högre. 1995 gick orkanen Luis över Saint-Martin och byggnader och infrastruktur på ön har förbättrats sedan dess.

Enligt prognosen på onsdagen beräknas Irma drabba Puerto Rico, Hispaniola, Turks- och Caicosöarna, Jungfruöarna och Bahamas de närmaste dygnen. I USA har President Trump utfärdat katastrofläge i Florida, Puerto Rico och på USA:s Jungfruöar inför söndagens beräknade ankomst.

På Kryss kommer att rapportera om hur det går för Janne Kjellman och andra seglares båtar senare i veckan.

LÄNK: Senaste prognosen för Irma [NOAA]

Johan Boström
johan@pakryss.se

En modifierad version av Bernard Moitessiers långkölade Joshua byggs nu inför världsomseglingen Golden Globe Race 2022. Den kommer även att säljas till andra hugade långfärdsseglare.

Aldrig har så många planerat att själva segla runt jorden non-stop. Sammanlagt ett hundratal officiella projekt laddar för det nästan omöjliga. Bara i Sverige finns minst tre seglare som planerar att ge sig av nästa år som också är jubileumsår femtio år efter det första och mycket uppmärksammade Golden Globe Race 1968 med Robin Knox-Johnston som vinnare.

Den första nya Joshua 40 byggs på Asboat-varvet i Izmir, Turkiet. BILD: Don McIntyre

Intresset för nästa års Golden Globe Race, och det franska arrangemanget Le Lounge Route som både Anders Eriksson och Magnus Reslow planerar att delta i, är mycket stort och redan nu planeras ett Golden Globe Race år 2022 med två entypsklasser namngivna efter Robin Knox Johnstons Suhaili och den franske långseglaren Bernard Moitessiers Joshua.

Nybyggda långkölade långfärdsseglare är inte särskilt vanligt, men nu byggs minst tio modifierade versioner av Moitessiers Joshua 40 inför det tredje Golden Globe Race. Utöver de båtar som beställs till långfärdsregattan kommer varvet även att bygga båtar på eventuella ytterligare beställningar.

Den nya Joshuan har ett något längre skrov, är lite bredare och djupgående och har en högre mast än Moitessiers original, enligt konstruktören Don McIntyre som menar att hans konstruktion är en modern version i den franska långseglarens anda.

Eftersom Joshuan förväntas segla snabbare än båtarna i den ordinarie mindre Suhaili-klassen ska starten för Joshua-båtarna gå någon vecka efter de mindre båtarna.

Båten är byggd i fem och sex millimeter tjockt stål med fem separata vattentäta utrymmen. De nya Joshuabåtarna byggs på varvet Asboat Yacht Building i Izmir, Turkiet, och kostar runt 300 000 euro.

Bernard Moitessier i sin egen Joshua som slutade sina dagar på en strand i Mexiko. Många kopior har byggts sedan dess.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Den franske långfärdsseglaren Guy Bernardins 45-fotare har hittats tom i Atlanten utanför USA:s nordostkust.
– Nu seglar vi La Lounge Route för både Bernard Moitessier och för Guy, säger Anders Eriksson.

I september återfanns Guy Bernardins 45-fotare Spirit of St Briac 700 sjömil utanför USA:s nordostkust i höjd med Cape Cod. Ingen person fanns ombord, men livbåten var kvar. Sannolikt har Guy Bernardin, som oftast seglade osäkrad, fallit överbord.
Innan båten återfanns var sista livstecknet Guys personliga satellitsändare, en Spot, som skickade en sista position utanför Virginias kust den 15:e augusti. En vecka tidigare hade den 73-årige veteranen startat sin soloseglats mot Frankrike från South Port i North Carolina.

Guy Bernardin hade köpt båten Crazy Horse, en German Frers 45, i USA och planerade att rusta båten i Frankrike inför La Lounge Route 2018. Han gav båten namnet Spirit of St Briac. Bilden är från Crazy Horses tid som tävlingsbåt på USA:s nordostkust. Konstruktören German Frers ritade båten för tävlingen Newport – Bermuda där Crazy Horse som bäst tog ett silver.

Guy Bernardin hör till världens mest erfarna långseglare med bland annat fem varv runt jorden både som familjeseglare och i solorace. Guys första riktigt långa seglats var som 30-åring från Los Angeles via Atlanten hem till Frankrike i en motorlös 26-fotare. Efter den seglatsen levde han som tävlingsskeppare under flera år och hann med ett par förlisningar på väg runt Kap Horn (som han passerade under segel fem andra gånger i sitt liv).

Tre år in i livet som förälder till sonen Briac bestämde sig Guy för att ge upp tävlingslivet. Han och frun Annick bestämde sig istället för att segla jorden runt. Under tre år seglade familjen med en replika av Joshua Slocums Spray i föregångarens kölvatten och skrev så småningom boken Sailing Around the World.
Efter sin sista jordenruntsegling svarade han på frågan om varför han långseglar såhär: ”Efter varje varv runt jorden känner jag mig tio år yngre”.

Tack vare att Guy bott stora delar av sitt liv i USA var han en sällsynt länk mellan den franska och den engelsktalande seglarvärlden. När Guy tog initiativet till att hedra Bernard Moitessier med långseglingsarrangemanget La Lounge Route samlades seglare från hela världen. Den allra första som Guy accepterade som deltagare var Kryssarklubbaren Anders Eriksson. Sedan dess har ytterligare arton deltagare tillkommit varav ytterligare en svensk: Magnus Reslow.
­– Vi tror förstås att Guy ville att att vi fortsätter projektet trots det tragiska som hänt nu, säger Anders Eriksson som planerar att starta soloseglingen non-stop jorden i augusti 2018.
– Nu seglar vi La Lounge Route för både Bernard Moitessier och för Guy.

Guy Bernardin var öppen med att han i stort sett aldrig säkrade sig ombord.
– Det är upp till var och en var man lägger ribban, säger Anders Eriksson och konstaterar att även den franske långseglaren Eric Tabarly, som föll överbord och omkom 1998, sällan säkrade sig i båten.
– Olyckor av det här slaget har hänt förut och kommer att hända igen. Det är inte riskfritt. Vi vet inte vad som hänt, men att båten var ny för Guy och att det var dåligt väder i området kan ha spelat in.

Guy Bernardin har beskrivit ett tillfälle när hans båt Ratso II gick runt i Södra oceanen i jorden runt-racet Boc 1983. Vid ett tillfälle under det över 6000 sjömil långa benet var han nära att förlora kontakten med båten. Osäkrad seglade han på natten i kuling. ”Det var nästan en religiös upplevelse. Jag hörde att det kom en våg, tog tag i vinschen och kände att mina fötter lämnade sittbrunnen. Jag kände att jag flöt, men förstod inte att båten gick runt. Det var som att befinna sig i rymden – den bästa souveniren som jag tar med mig från den här sträckan. Sen insåg jag att jag inte hade kontakt med båten, och visste att jag måste få tag i något. Båten rätade upp sig och jag var i sittbrunnen hängande i akterstaget”, berättade Guy efteråt till tidningen Cruising World.

La Lounge Route har i dag nitton anmälda deltagare varav två kvinnor. Fransmannen Oliver Merbau har tidigare arbetat tillsammans med Guy Bernardin med projektet, men tar nu tills vidare över huvudansvaret.

Segelbåten som Guy startade sin sista seglats med är en German Frers 45 från 1989 som heter Spirit of St Briac. Under många år hette båten Crazy Horse och var framgångsrik i bland annat Newport Bermuda Race som den också konstruerades för. Båten saknade AIS.

LÄS MER: La Lounge Route

LÄS MER: Anders Erikssons sajt inför jordenruntseglingen [ SailingMalala.com ]

Johan Boström
johan@pakryss.se

Ende svensken i Volvo Ocean Race lär få nytta av sin unika erfarenhet från den extrema havskappseglingen. Martin Strömberg är vaktkapten för det yngsta teamet med majoriteten under 30 år.
– Det är en tung post men jag tvekade inte att tacka ja. Det är mycket energi med en ung besättning, säger Martin Strömberg som nu laddar för sin fjärde start i VOR.

– Vi lär oss inget vid bryggan utan behöver komma ut och träna, säger en otålig Martin Strömberg några dagar innan söndagens start.
– Jag vill bara sätta igång nu!

Martin Strömberg har hunnit fylla 35 år och seglar sitt fjärde Volvo Ocean Race och det andra som vaktkapten. Båtens besättning är ung och den enda med fem kvinnor ombord, vilket tillåter att de är tio ombord sammanlagt till skillnad från de andra båtarna med två kvinnor ombord och sammanlagt sju i besättningen.
­­– Det är ingen skillnad att segla med tjejer i sig, men besättningen är relativt oerfaren. Istället har vi fördelen med extrahänder, säger Martin.

Göteborgaren Martin Strömberg har seglat i tre upplagor av Volvo Ocean Race. Bild: Ugo Fonolla

– Det är ett team som står för mycket av det som jag själv står för: att ge möjlighet för unga att segla och att segla mixat. Att vi dessutom seglar för FN och uppmärksammar problemet med plast i haven är viktigt och en ära.

De flesta i besättningen har inte fyllt trettio år än, vilket är ovanligt i Volvo Ocean Race-sammanhang.
– Det är en viktig poäng att våga satsa på unga, men vi behöver också träna mer och bli bättre som besättning. På seglingarna hit har det gått mycket bra.

Skepparen Dee Caffari är mycket erfaren och har seglat jorden runt några gånger tidigare. Hon seglade med SCA i senaste VOR men framförallt har hon havskappseglat i andra sammanhang. Bland annat är hon en av mycket få, och den enda kvinnan, som har seglat jorden runt non-stop i båda riktningarna.
– Ja, hon är ganska galen (skrattar), men framförallt en riktigt bra team-motivator och ledare. Jag har seglat Fastnet Race tillsammans med henne tidigare och tackade ja direkt när jag fick erbjudandet som vaktkapten.

Oavsett ung besättning så är sträckningen i Södra ishavet det som Martin tror kommer att skilja årets race mot tidigare. Av de 45 000 sjömilen som seglingen omfattar är sträckan i Södra ishavet tre gånger längre än i de senaste upplagorna.
– Det är också tajtare mellan stoppen den här gången. Det gäller att hänga med tåget. Får man stopp så får man problem att komma i fatt och hänga med.

Båten Turn the Tide on Plastic i Alicante inför matchracingen helgen innan start. Bild: Stefan Kindeborg

Martin Strömberg planerar att segla med på alla sträckor förutom Hongkong till Auckland. Under uppehållet är han ledig, men kan passa på att ägna sig åt sitt projekt att coacha unga havskappseglare.
– Det är tufft att få komma med på ett race som det här, men vi försöker att hitta möjligheter för unga svenska seglare att få träna på stora båtar. I dag fungerar jag som bollplank åt ungdomarna, en mentor. Men jag önskar att vi kunde segla mer. Svenska seglare kommer att vara eftertraktade bara de får chansen att bygga upp en erfarenhet.

Starten från Alicante mot Lissabon, via en rundning vid Madeira, går den 22 oktober. Från Portugal går starten den 5 november mot Kapstaden, Sydafrika. I juni nästa år är Göteborg, Martin Strömbergs hemstad, värd för nästa sista stoppet.

LÄS MER: Volvo Ocean Race [officiell hemsida]

Johan Boström

Världsomseglingen för amatörer, Clipper round the world race, har drabbats av sitt tredje dödsfall på tre år. En 60-årig britt, säkrad med livlina, spolades i lördags överbord från fördäcket i kulingbyar. Han kunde återföras ombord, men var inte längre vid medvetande och förklarades död av läkare ombord.

Dödsolyckan är den tredje för Clipper round the world race som är det största återkommande världsomseglingsevenemanget. Efter två tidigare dödsolyckor, 2015 och 2016, kom den brittiska haverikommissionen fram till att befälen ombord var överbelastade och inte hade tillräcklig möjlighet att övervaka säkerheten ombord. Clipper-organisationen, med Robin Knox Johnston i spetsen, vidtog vissa åtgärder i linje med utredningens slutsatser. Men i lördags, tidig eftermiddag lokal tid i Södra oceanen mellan Sydafrika och Australien, spolades 60-åringen överbord från båten Great Britain. Mannen var erfaren seglare med brittisk RYA Yachtmaster-examen. Mannen arbetade med ett segelbyte på fördäck i kulingvindar. Han var säkrad med en lina och bar en flytväst med personlig ais-nödsändare. Skepparen Andy Burns beskriver på sin blogg den omkomne som besättningens erfarne veteran att vända sig till inför svåra beslut.

Olyckan inträffade på den 18:e dagen till havs efter starten från Kapstaden med Fremantle i Australien som mål. Den döde har begravts till sjöss och en utredning ska göras som förhoppningsvis ger svar på varför mannen förlorade kontakten med fartyget trots att han var säkrad.

Båten Greenings vid stranden mellan Godahoppsudden och Cape Point. Bild: Clipper Ventures

Utöver ett tidigare dödsfall har besättningsmedlemmar fallit överbord från Clipper-båtar vid flera tillfällen tidigare. Bland annat befann sig en besättningsman, klädd i torrdräkt, vid ett tidigare tillfälle i vattnet under nära två timmar innan han kunde plockas ombord igen.

En annan Clipper-båt seglade tidigt på sträckan från Kapstaden till Fremantle på ett rev vid Cape Peninsula. Ingen person har rapporterats skadad fysiskt, men båten kommer inte att delta i världsomseglingen. Den ordinarie skepparen var vid tillfället skadad och utbytt mot en tillförordnad.

Clipper round the world race har arrangerats sedan 1996 och går i österled cirka 40 000 sjömil med start och mål i England. Över 4000 personer, varav flera svenskar, har deltagit.

LÄS MER: Övermäktigt för ensam skeppare med amatörbesättning [På Kryss, 20 april 2017]

LÄS MER: Kryssarklubbaren Katarina i tufft Sydney to Hobart [På Kryss, 28 december 2017]

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

CV30

Besättningen på Martin Strömbergs båt är den yngsta i Volvo Ocean Race och den som seglat kortast tid tillsammans. Ändå lyckades man hålla flera av konkurrenterna inom synhåll ner till Sydafrika.
­­– Att gå från lugnet i Lissabon rakt ut i kuling var tufft, men vi klarade det bättre än jag vågat hoppas på, säger Martin Strömberg efter målgång i Kapstaden.

Den 5 november gick starten från Lissabon för Volvo Ocean Race:s andra sträcka. Tjugo dagar senare fajtades Martin Strömberg med sin besättning ombord på Turn the Tide on Plastic mitt i natten om att slippa jumboplatsen de sista sjömilen in mot Kapstaden. Båten Scallywag låg inom några hundra meter och angöringen av Kapstaden är ökänd för sina strömmar och oförutsägbara skiftningar i vind på grund av de höga bergen.

Turn the Tide on Plastic på väg in mot Kapstaden. Bild: Pedro Martinez

– Vi visste att mycket kan hända när man kommer in under bergen och tyvärr tabbade vi oss lite längre ut någon timme innan mål och hade inte marginalerna, säger Martin Strömberg som är ende svensk i den pågående upplagan av Volvo Ocean Race, VOR.
– Det var ett långt upplopp och vi hade fajtats i fyra, fem dagar och visste att vi hade chansen att placera oss bättre. Samtidigt som vi var besvikna känns det jättebra att vi arbetade så bra som besättning. Och det var hård press – andra förstörde både segel och däcksutrustning.

Trots att sträckan från Lissabon till Kapstaden är 7000 sjömil lyckades Turn the Tide on Plastic hålla flera av konkurrenterna inom synhåll under långa perioder.
– När vi gick ut från Lissabon, rakt ut i uppåt 35 knop vind, var jag orolig att vi skulle tappa mycket de första dygnen. När det går så fort så blir det snabbt stora skillnader. Men vi höll god fart och det finns många fördelar med att se andra. Ju närmare man kommer desto mer kan man lära sig av varandra utöver segelsättning. Var har de placerat sin vakt? Hur fördelar de vikten ombord?

Första dagen ut från Lissabon bjöd på hårda vindar. ”För en gångs skull ser bilderna ut som det upplevdes ombord”, säger Martin Strömberg. Bild: Ainhoa Sanchez

Den mixade besättningen på Turn the Tide on Plastic är den yngsta i världsomseglingen.
– Alla har utvecklats otroligt mycket. Kan vi börja där vi avslutade så kommer vi att göra bättre ifrån sig oss på nästa sträcka. Många har också blivit bättre på det rent praktiska som att styra och trimma.

Sträckan till Sydafrika gav en försmak på nästa som sträcker sig ända till Melbourne i sydöstra Australien. Farten var aldrig under sex knop och de sista dygnen var vattentemperaturen under tio grader.
– Kylan gör nästa sträcka lite speciell. Fyra grader i vattnret och med vinden så blir det kallt. Och i de tidigare Ocean Racen har vi seglat norrut en bit ut i Södra oceanen. Nu är det hela vägen och hur vi faktiskt kommer att gå avgörs av vädret då, konstaterar Martin som får några dagar av relativ vila i väntan på kappseglingarna i hamnen, inshore race, den 8 december.
Den tionde december går starten mot Melbourne och i juni är Göteborg värd för VOR.

Johan Boström
johan@pakryss.se

Emma Ringqvist begav sig för några dagar sedan ut på den andra långa etappen av sitt första stora soloäventyr. Till att börja med bär det av mot Brasilien. Vi fick en pratstund med henne precis innan avfärd.

Hur är läget? 
– Jag befinner mig just nu ombord på båten i Las Palmas där jag varit i ungefär en månad. Planen var att åka iväg idag, men kraftiga vindar satte stopp för det. Väderprognoserna inför morgondagen ser dock hyfsat goda ut så om inget oförutsett händer ger jag mig av imorgon. Jag börjar vara ganska ivrig på att komma iväg nu. Vissa seglare väntar jättelänge på de perfekta vindarna, men jag vill ta mig iväg nu – även om det skulle innebära att jag kommer ligga och guppa i några dagar.

Vad har hänt sedan sist?
– Sedan vi hördes sist har två boat-hitchhiker’s (och numera vänner) bott med mig på båten och hjälpt mig med massa förberedelser. Även andra svenska seglare i området har hjälpt till och jag har haft båtbyggare på plats som har installerat kaminen. Jag har lagt ner mycket tid på att göra i ordning allting. Förberedelserna i samband med de växlande vädret har gjort att jag fått senarelägga resan.

Emma tar en dag i taget och försöker att bara njuta av att vad som helst kan hända.

– Målet just nu är att ta mig till Brasilien, och förhoppningsvis stannar jag även till vid Kap Verde på vägen. Men ingenting är skrivet i sten ännu, jag lämnar resan ganska öppen.

Vad ser du mest fram emot? 
– Det spännande experimentet. Jag ser fram emot att vara helt själv och tror att det kommer vara väldigt lärorikt – samtidigt som det känns läskigt. Att ha all den där tiden på havet ensam, med endast naturen som sällskap, är något jag aldrig tidigare upplevt.

Vilken är den största utmaningen? 
– Det jag ser mest fram emot är också den största utmaningen – ensamheten. Hur jag kommer tackla den beror helt och hållet på vad jag möts av ute på havet. Jag kommer att vara helt utlämnad till mig själv. Jag har förberett mig så långt det går med satellit-telefon, flotte och olika stormsegel. Så teoretiskt och mentalt är jag väl förberedd, men i praktiken är jag inte det eftersom detta är första gången jag gör något liknande.

När beräknar du att vara framme i Brasilien? 
– Får jag hyfsat bra vind hela vägen bör jag vara framme om ungefär tre veckor. Om resan istället bjuder på växlande väder, och att jag behöver ligga still en dag eller flera, skulle jag säga fyra till sex veckor. Men det är såklart väldigt svårt att veta helt säkert.

Maja Söderström Hjelm
redaktion@pakryss.se

Seglaren, ingenjören och fransmannen François Gabart har seglat solo jorden runt sex dagar snabbare än det tidigare rekordet. En ursnabb trimaran, erfaren skeppare som kan mecka och tur med vädret gav den nya rekordtiden 42 dagar och 16 timmar.

François Gabart och hans team har arbetat stenhårt i flera år för att runda Antarktis med start och mål utanför Frankrike. Förra året slog landsmannen Thomas Coville världsrekordet genom att ta sig runt på 49 dagar, men gynnsamma vindar i södra Atlanten gav nu Francois försprång under sitt försök som startade den 4 november. Han lyckades sedan hålla farten uppe varvet runt hela Antarktis, runt Kap Horn och upp till mållinjen vid Engelska kanalen trots tekniska problem.
– Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle kunna slå rekordet, sa François Gabart efter målgång i Ouessant på söndagen.
– Jag hade en liten förhoppning, men att slå rekordet med så stor marginal hade jag aldrig vågat drömma om.
Utöver solorekordet för segling non-stop jorden runt slog François Gabart även fartrekordet över Stilla havet och distansrekord för 24-timmars segling. Han toppade med farter uppåt 35 knop.

François Gabarts familj tog ett sabbatsår i slutet av 1980-talet och seglade över Atlanten och i Karibien. Bild: Privat

François Gabart är 34 år och har varit nära vatten hela sitt liv tack vare sin långfärdsseglande familj. Som sjuåring seglade François med sina föräldrar och två systrar från Frankrike över Atlanten med familjens tolvmeters Pesk Avel (flygfisk på bretonska) och tillbringade ett år som långseglare i Karibien och i USA. Resan och äventyret ombord väckte drömmar om längre seglatser har François beskrivit i flera intervjuer.
Tillbaka i Frankrike tog François steget in i tävlingsseglingen med sin Optimist och utmärkte sig för att kunna läsa vädret ovanligt bra. Drömmen om att bli meteorolog byttes ut mot ingenjörsplaner. Parallellt med studierna i maskinteknik på INSA-universitetet i Lyon satsade den blivande ingenjören på tävlingssegling med Tornado.
François mentor sedan länge är mariningenjören Michel Desjoyeaux som lyfter fram den nya rekordseglarens praktiska handlag och meteoroligikunskaper som framgångsfaktorer.
34-åringen har hunnit med många långdistans-seglingar och rekord de senaste åren. Bland annat har han vunnit Route du Rhum, Transat Jaques-Vabre och brittiska Transat.

Trimaranen Macif är 30 meter lång och 21 meter bred. Den sjösattes 2015 och kan sätta upp till 650 kvadratmeter segel. Ett tjugotal personer har arbetat med rekordprojektet varav de flesta tekniker och ingenjörer.

Rekordet för segling jorden runt non-stop är 40 dagar och 23 timmar och seglades i början av året med den sju man starka besättningen ombord på franska trimaranen Idec 3 med Francis Joyon som skeppare.

LÄS MER: Jordenrunt-projektets hemsida [ Macif Course au Large ]

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

I helgen avslutades årets ARC-eskader i St Lucia i Karibien. Snabbseglande Mikael Ryking och bröderna Hampus och Hilmer Hellner hörde till de svenska deltagarna som hyllades vid avslutningsmiddagen. Ett Orustbygge tog hem Jimmy Cornell Trophy.

Atlantic Rally for Cruisers är betydligt mer eskader än regatta, men få seglingsarrangemang har så många vinnare per deltagande båtar. Till de mest prestigefulla utmärkelserna hör Spirit of the Arc Award som gick till bröderna Hampus och Hilmer Hellner som seglar med föräldrarna och kryssarklubbarna Cecilia och Mattias Hellner på Indian Summer. Bröderna som är nio respektive tio år visade god anda både i hamn och till sjöss och tog även ombord eskaderns maskot Sailor Ted under Atlantenöverfarten.

Lina, Werner och Rolf ombord på HR 37:an Thyra ärades med_Jimmy Cornell-priset. Bild: WCC

Ett annat prestigefullt pris är Jimmy Cornell Trophy som gick till Orustbygget Thyra, en tysk Hallberg-Rassy 37. Båten var snabbast totalt av alla långfärdsbåtar trots att den seglade 3164 sjömil mot möjliga 2700 och över 200 sjömil längre än tvåan i sin klass.

Även de snabbaste båtarna prisas och Mikael Ryking vann tävlingsklassen för IRC-båtar med sin Pogo 40 Talanta. Svenska Think Twice vann sin flerskrovsklass B. Bland svenska enskrovsbåtar som seglade snabbt fanns även Engla, Kapalai, Amarone, Ellen och Celeste of Solent.

Priserna delades ut vid avslutningsmiddagen vid Rodney Bay på lördagskvällen. Över 180 båtar deltog i årets ARC.

LÄS MER: ARC-arrangören om avslutningskvällen [ World Cruising Club ]

Nästan alltid snabbast: Mikael Ryking! Bild: WCC

Svenska Indian Summer vid starten i Las Palmas. Bild: Hallberg Rassy

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Med bara några dygn kvar till Barbados föll den 74-årige skepparen överbord. Hans fullt friska fru kunde inte hantera båten och såg mannen försvinna i vågorna medan båten seglade vidare.

Paret Dabrowny kastade loss från Kanarieöarna den 2 november mot Karibien. Nitton dagar senare föll mannen och skepparen, Stanislaw Dabrowny, överbord. Kvar ombord var frun Elizabeth som varken hade lärt sig styra eller bärga seglen. Hon kastade i ett par livbojar, men kunde för övrigt inte göra något för att rädda sin man. Elizabeth har för radiostationen Radio Gdansk berättat att hennes man efter fallet överbord ropade till henne att vända om och att han var inom synhåll under cirka tio minuter.
En uppblåsbar livbåt fäst utanför akterns pulpit kastades aldrig i vattnet.

Elizabeth ringde sin dotter i Polen med satellittelefon, men kunde inte uppge någon position innan batteriet tog slut. Sjöräddningen kontaktades och insatsen leddes från Barbados och Martinique. Parets båt Vagant, en Bavaria 44, saknade sändande ais och det tog sex dagar efter olyckan tills ett fraktfartyg, på väg mot Brasilien, identifierade båten och kunde plocka upp Elizabeth som var vid god fysisk hälsa.

Elizabeth Dabrowny räddades ombord på fraktfartyget Orange Star. Bild: Privat

Bavarian seglade vidare mot sydväst och gick på grund utanför Lambeau på södra Tobago i början av december. Att döma av bilderna var seglen helt intakta. Båten tappade sin köl på det utsatta revet och båten bogserades iland av lokala fiskare.

Stanislaw Dabrowny ombord på Vagant. Bild: Privat

Stanislaw Dabrowny var klädd i shorts och en t-shirt och bar inte flytväst när han föll överbord. Han är inte återfunnen och den officiella räddningsinsatsen är avslutad. Elizabeth är nu tillbaka i Polen.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Skärgårdsdrömmar, storm på Atlanten eller en egen vik i Karibien? Vilka seglatser du än vill höra om så finns det någon som kan berätta på Allt för sjön i mars. Listan på föreläsare är lång!

[ Programmet uppdaterat 6 mars ]

Några av Sveriges mest erfarna långseglare delar med sig från scenerna på båtmässan Allt för sjön som pågår till och med på söndag den 11:e mars. Milo Dahlmann, Mikael Ryking, Magnus Lindén, Linda Lindenau, familjen Veber och Birgitta Silfverhielm är några exempel på föreläsare och seminariegäster.

För den som planerar en egen långfärd och vill ha konkreta tips på planering och resa så arrangeras ett långfärdsseminarium nu på lördag den 10:e mars.

Milo Dahlmann har seglat till Antarktis, men seglar lika gärna i hemmavattnen.

Milo Dahlmann berättar om sina långfärder som gått till Antarktis med egen båt, och till bland annat Kuba tillsammans med andra på senare tid.

Linda Lindenau gör ett uppehåll på sin färd jorden runt med egna båten Peristera som under tiden väntar på Nya Zeeland inför resan hem.

Barnfamiljen Veber seglade Nordatlanten runt under ett sabbatsår då barnen Matilda och Troels gick i skola ombord och föräldrarna Margareta och Thomas sa upp sig från sina ordinarie jobb för att genomföra drömresan. Vad ska man prioritera i planeringen? Hur gick det med skolan? Hur viktig är själva båten? Du kan själv ställa frågorna på eftermiddagsseminariet den 10:e. Moderator är På Kryss reporter Kim Nordlund. Klicka här för anmälan på sxk.se.

På mässhallens seglarscen arrangerar Kryssarklubben ett program med bland andra rekordseglaren Mikael Ryking, Magnus Lindén, segelmakaren Birger Sjöberg, olycksutredaren Jonas Ekblad, Birgitta Silfverhielm, Thomas Sandström, Sören Kjellkvist med flera.

Seglarforumet, Sailforum, dag för dag:

Tisdagen den 6 mars

15.00    
Snabbast från Bermuda till Plymouth!
Mikael Ryking har med sin Class 40 Talanta seglat närmare 35 000 sjömil på två och ett halvt år. Fokus är de spektakulära racen på Atlanten med snabba, planande båtar. I somras satte Mikael världsrekord för enskrovsbåtar på sträckan Bermuda till Plymouth, 2870 tillsammans med Irina Gracheva. Mikael berättar om förberedelser, val av dag för starten och själva genomförandet. Film, bilder och en och annan skräckhistoria utlovas!

  
15.00    
Utforska Östersjöns sydliga kuster
300 sjömil öppen kust, 140 sjömil med vikar och flodlandskap. Så kan sträckan från Stralsund i Tyskland och Bornholm i Danmark och vidare längs West Pomerania and Pomerania i Polen till ryska Kaliningrad och Klaipėda i Litauen beskrivas. Jens Masuch berättar om episk natur, eviga sandstränder, dramatiska klippor, lugna laguner och romantiska flodlandskap. Jens Masuch driver ett marknadsföringsprojekt för kuststräckan som har ett ökande antal marinor och hamnar öppna för gästande båtar.

16.00
Kvinnor i försvarsmakten med Fanny Clausen
Fanny Clausen berättar om hur det är att jobba som kvinna i Försvarsmakten, i Flottan. ”Ett urplock utmaningar i vårt vardagliga arbete som en lär sig bemöta och bemästra”.

Onsdagen den 7 mars

16.00
Vad innebär det att bo ombord på segelbåt?
Magnus Lindén och hans sambo Lucina sa upp sig från sina arbeten och flyttade ombord på sin segelbåt. Hur vågade de? Hur gjorde de? Vad kostade det och hur känns det nu i jämförelse med att bo iland?

16.30
Utveckling inom Yacht Design
Stefan Qviberg, konstruktören av bland annat Arconas båtar, berättar om historisk och aktuell utveckling inom båtdesign. Bland annat berör han vattenlinjelängdens betydelse för normal segling.

17.00
En skräppaddling över Östersjön
Glenn Mattsing, Joakim Odelberg och Sören Kjellkvist tänker bygga en flotte av plastdunkar, skräp och spöknät och segla den till Almedalen för att belysa att allt mer skräp hamnar i våra hav. Skräpflotten Trash-Tiki är en fem meter lång flotte som kommer att presenteras under Allt för sjön den 3 mars och byggas klar under mässan. Därefter kommer den seglas från Oskarshamn till Visby för att tillsammans med Naturskyddsföreningen och Håll Sverige rent lyfta frågor om plast och nedskräpning i samband med Almedalen.
Sören Kjellkvist är en äventyrare som varje år genomför minst en expedition, som att paddla längs norska kusten och leva av naturen, eller vintercykla Sveriges kust med elcykel.

Torsdagen den 8 mars

15.00
En lysande framtid för östra Finska vikens gästhamnar
Sommaren närmar sig och östra Finska viken välkomnar seglare. Ett antal finska och estniska gästhamnar har utvecklat sina tjänster i ett gemensamt projekt. Topi Haapanen från utvecklingsbolaget Posintra berättar om resultaten. Topi Haapanen är regionutvecklingsdirektör i Borgå, Finland.

15.30
Hur man undviker överfallsväder med hjälp av mobilen
Häng med på en resa bland alla de hundratals väderappar som finns. Några är bra, andra är…ännu bättre! Anders Ljungkvist guidar dig så att du undviker onödiga fallgropar. Vill du ut i ruskväder, så kommer det säkert att finnas möjlighet till det i sommar, men vill du undvika det är några tryckningar på mobilen allt som behövs. Meterologen Anders Ljungkvist är känd bland På Kryss läsare där han delat med sig av långfärdsberättelser och kunskaper om väder. Han håller även i SXK:s populära väderkurs via webben.

16.00
Till Shetland, Orkney och Skottland
Sommaren 2017 seglade Birgitta Silfverhielm 3200 sjömil från Dalarö till de nordligaste brittiska öarna, färdmål som ligger inom räckhåll för en utsträckt sommar. Seglingen genomfördes delvis ensam och delvis med en eller två kvinnliga vänner ombord. Två års förberedelser omsattes i dryga tre månaders segling som gav mersmak. Följ med på en personlig resa i regn och sol, stiltje och kuling, till stående stenar och spelande shetlandsbor, till rena stränder och fiskrika vatten.

16.30
Övergångar: Att korsa Atlanten och gå genom Panamakanalen.
Två etapper av Linda Lindenaus pågående jordenrunt-segling. Etapper som många längtar efter att genomföra, och som markerar geografiska övergångar: från Europa till Karibien, och från Atlanten till Stilla havet. Bilder, fakta, tips och berättelser!

Fredagen den 9 mars

15.00
En lysande framtid för östra Finska vikens gästhamnar
Sommaren närmar sig och östra Finska viken välkomnar seglare. Ett antal finska och estniska gästhamnar har utvecklat sina tjänster i ett gemensamt projekt. Topi Haapanen från utvecklingsbolaget Posintra berättar om resultaten. Topi Haapanen är regionutvecklingsdirektör i Borgå, Finland.

15.30
Hur man undviker överfallsväder med hjälp av mobilen
Häng med på en resa bland alla de hundratals väderappar som finns. Några är bra, andra är…ännu bättre! Anders Ljungkvist guidar dig så att du undviker onödiga fallgropar. Vill du ut i ruskväder, så kommer det säkert att finnas möjlighet till det i sommar, men vill du undvika det är några tryckningar på mobilen allt som behövs. Meterologen Anders Ljungkvist är känd bland På Kryss läsare där han delat med sig av långfärdsberättelser och kunskaper om väder. Han håller även i SXK:s populära väderkurs via webben.

16.00
En skräppaddling över Östersjön
Glenn Mattsing, Joakim Odelberg och Sören Kjellkvist tänker bygga en flotte av plastdunkar, skräp och spöknät och segla den till Almedalen för att belysa att allt mer skräp hamnar i våra hav. Skräpflotten Trash-Tiki är en fem meter lång flotte som kommer att presenteras under Allt för sjön den 3 mars och byggas klar under mässan. Därefter kommer den seglas från Oskarshamn till Visby för att tillsammans med Naturskyddsföreningen och Håll Sverige rent lyfta frågor om plast och nedskräpning i samband med Almedalen.
Sören Kjellkvist är en äventyrare som varje år genomför minst en expedition, som att paddla längs norska kusten och leva av naturen, eller vintercykla Sveriges kust med elcykel.

Lördagen den 10 mars

11.30
Fallgropar vid båtköp
Hugo Tiberg är Sveriges mest erfarna sjörättsjurist och berättar om vad man ska tänka på vid köp av båt i Sverige och utlandet. Gällande regler, avtal, äganderätt, fel i båt, säljarens ansvar, garantier är några områden som tas upp vid presentationen. Hugo svarar även på åhörarnas frågor. Hugo Tiberg har släppt en uppdaterad bok i ämnet Båtköpet, Jure förlag 2018. Veli Raasakka, journalist, samtalar med Hugo Tiberg.

12.00
Till Shetland, Orkney och Skottland
Sommaren 2017 seglade Birgitta Silfverhielm 3200 sjömil från Dalarö till de nordligaste brittiska öarna, färdmål som ligger inom räckhåll för en utsträckt sommar. Seglingen genomfördes delvis ensam och delvis med en eller två kvinnliga vänner ombord. Två års förberedelser omsattes i dryga tre månaders segling som gav mersmak. Följ med på en personlig resa i regn och sol, stiltje och kuling, till stående stenar och spelande shetlandsbor, till rena stränder och fiskrika vatten.

12.30
En skräppaddling över Östersjön
Glenn Mattsing, Joakim Odelberg och Sören Kjellkvist tänker bygga en flotte av plastdunkar, skräp och spöknät och segla den till Almedalen för att belysa att allt mer skräp hamnar i våra hav. Skräpflotten Trash-Tiki är en fem meter lång flotte som kommer att presenteras under Allt för sjön den 3 mars och byggas klar under mässan. Därefter kommer den seglas från Oskarshamn till Visby för att tillsammans med Naturskyddsföreningen och Håll Sverige rent lyfta frågor om plast och nedskräpning i samband med Almedalen.
Sören Kjellkvist är en äventyrare som varje år genomför minst en expedition, som att paddla längs norska kusten och leva av naturen, eller vintercykla Sveriges kust med elcykel.

13.00
Att styra en kölbåt.
Med Patrik Forsgren

13.30
Att driva och leva på ett seglingsprojekt för de spektakulära racen på de stora haven.
Mikael Ryking har med sin Class 40 Talanta seglat närmare 35 000 sjömil på två och ett halvt år. Fokus är de spektakulära racen på Atlanten med snabba, planande båtar. Mikael berättar om med- och motgångar, utmaningar och möjligheter. Friheten att gå sin väg, leva sin dröm. Känslan av att utmanas av ett hav utan slut, att växa som seglare. Och de sömnlösa nätterna för att få allt att gå ihop.

14.00
Vad är farligt på sjön?
Transportstyrelsen och Sjösäkerhetsrådet har analyserat hundratals olyckor i svenska vatten och kommit fram till en del lite oväntade slutsatser. Inte minst att erfarenhet och ålder inte är någon garanti för att inte råka illa ut. Lars-Göran Nyström, Transportstyrelsen, berättar om hur olyckor kan förebyggas.

14.30
Visst går det att segla till Medelhavet på sin sommarsemester!
Midsommardagen 2011 kastade Unn och Petter Lundvik loss och styrde söderut. Även om målet var Medelhavet var tanken att segla så långt vi hann innan semestern tog slut. När vi åkte hem för att jobba stannade båten kvar på marinor vi hittat på vägen. Vi seglade under fem somrar: Till Nordsjön genom Kielkanalen och sen söderut via Engelska Kanalen, Biscaya och Gibraltar Sund. I Medelhavet gick seglatsen vidare till Balearerna, Sardinien, Sicilien, och Greklands västkust. Det sista benet gick upp i Adriatiska havet via Albanien, Montenegro och Kroatien. Seglatsen avslutades i Slovenien. Därifrån åkte båten lastbil tillbaka till Stockholm.

15.00
Att hyra båt i Medelhavet
Hur är det att hyra båt i Medelhavet? Varmt och skönt, men kan det även vara trångt, svårt och bökigt? Tomas Sandström driver seglarkurser i Medelhavet och har svar på många frågor om hur det är att hyra båt och segla i främst Kroatien och Grekland.

15.30
För motor från Turkiet till Trosa
Claes Brodin har varit långseglare sedan 1980-talet med ett flertal långseglingar bakom sig till bland annat Västindien, Söderhavet och Spetsbergen. Efter mer än 60000 sjömil för segel har han bytt till motor. Claes berättar om sina erfarenheter från långfärd med oceangående motortrålare, ett populärt koncept i USA men närmast okänt i Europa och Skandinavien. Läs Claes Brodins berättelse om den senaste resan i På Kryss nr 2, 2018.

16.00              
Viking Explorers – eskader över Atlanten
En nordisk icke kommersiell eskader över Atlanten,  i början på januari, när passadvindarna är stabilare. Den första eskadern gick nu i januari 2018, men det blir absolut en till 2019. Maria Mannerstråle är nu hemma efter att ha seglat med, och hennes man, Peter, har samordnat, uppdaterat facebooksidan och gjort positionering av båtarna hemifrån. Totalt var det 18 båtar som seglade över.

Söndagen den 12 mars

12.00
Så utmanar du din mänskliga autopilot i båten
Maria Lannér, grundare till utbildningsföretaget Neptunia, berättar om hur du kan utnyttja och utmana din egen mänskliga autopilot i båten och få det bästa ut av den.

12.30
Så får du med dig rätt sorts ”känsloankare” i båten
De absolut viktigaste ankare du har med dig i båten är dina känsloankare, menar Maria Lannér. Det är ”känslominnen från en tidigare situation i ditt liv som fortfarande sätter prägel på vad du gör och känner idag – här och nu”. Maria berättar om hur du kan göra för att undvika dina negativa ankare och samtidigt använda dig av dina positiva ankare.

13.00
Att segla bortom Horisonten
Magnus Lindén berättar om skärgårds- och oceansegling. Vilka är skillnaderna. Hur är deta att segla en vecka oavbrutet med nattsegling, vaktsystem och att leva i en plattform som ständigt är i rörelse? Hur hanterar man skiftande väderförhållanden och vad ska man tänka på för båten, utrustningen och besättningen?

13.30
Lära sig att segla efter barndomen
Många har gått en seglarskola som barn, men hur är det att lära sig att segla när man är äldre? Vilka går en seglarkurs? Hur lång tid tar det att lära sig att segla och hur mycket kan man efter en seglarkurs? Vad ska man segla för båttyp/båtstorlek för att lära sig att segla? Tomas Sandström driver seglarskolan Sailstar och berättar om seglarkurser för vuxna.

14.00
Utforska Östersjöns sydliga kuster
300 sjömil öppen kust, 140 sjömil med vikar och flodlandskap. Så kan sträckan från Stralsund i Tyskland och Bornholm i Danmark och vidare längs West Pomerania and Pomerania i Polen till ryska Kaliningrad och Klaipėda i Litauen beskrivas. Jens Masuch berättar om episk natur, eviga sandstränder, dramatiska klippor, lugna laguner och romantiska flodlandskap. Jens Masuch driver ett marknadsföringsprojekt för kuststräckan som har ett ökande antal marinor och hamnar öppna för gästande båtar.

14.30
En skräppaddling över Östersjön
Glenn Mattsing, Joakim Odelberg och Sören Kjellkvist tänker bygga en flotte av plastdunkar, skräp och spöknät och segla den till Almedalen för att belysa att allt mer skräp hamnar i våra hav. Skräpflotten Trash-Tiki är en fem meter lång flotte som kommer att presenteras under Allt för sjön den 3 mars och byggas klar under mässan. Därefter kommer den seglas från Oskarshamn till Visby för att tillsammans med Naturskyddsföreningen och Håll Sverige rent lyfta frågor om plast och nedskräpning i samband med Almedalen.
Sören Kjellkvist är en äventyrare som varje år genomför minst en expedition, som att paddla längs norska kusten och leva av naturen, eller vintercykla Sveriges kust med elcykel.

Föreläsningsprogrammet kan ändras.

LÄS MER: Anmälan till Långfärdsseminariet [ sxk.se ]

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

Samtidigt som is och kyla sätter käppar i hjulet för båtlivet i nordiska vatten måste seglare i östra Karibien se upp med hetare faror. Just nu varnas för utbrott från en undervattensvulkan norr om Grenada.

Det är den sedan länge kända vulkanen Kick’em Jenny mellan Grenada och Grenadinerna som kan få ett utbrott inom de närmaste dygnen. Undervattensvulkanen når upp från havsbotten på cirka 1300 meters djup till sin topp ett par hundra meter nära ytan. Enligt University of the West Indies Seismic Research Center på Trinidad tyder vulkanens aktivitet under de senaste dygnen på hög risk för utbrott. Faran med den aktiva vulkanen är väl utmärkt på sjökort och har normalt ett säkerhetsområde med en radie på cirka 1,5 km; 0,8 sjömil; men zonen som ska undvikas är sedan onsdagen utökad till en diameter på 10 kilometer.
Oavsett utbrott finns en risk att gaser som läcker ut från undervattensberget kan sänka densiteten för vattnet på ytan så mycket att en båt tappar bärighet och kan sjunka. Därför undviker de flesta sjöfarare säkerhetszonen.

Området ligger i stort sett mitt i farleden mellan Grenadinerna och Grenada där både fritidsbåtar och handelsfartyg rör sig. Just nu är det högsäsong för nordiska seglare i Karibien eftersom säsongen för Atlantöverfarter börjar närma sig sitt slut och de flesta som planerat seglingar från Europa till Karibien är på plats.

Namnet Kick’em Jenny, ungefär ”sparka dem Jenny” på svenska, har undervattensberget fått av områdets tuffa sjö. Vulkanen hade sitt första registrerade utbrott 1939 och skapade då en serie havsvågor, tsunamier, som nådde Grenada, Grenadinerna och Barbados. Utbrottet kastade också lava hundratals meter upp i luften. Över tio mindre utbrott har registrerats sedan dess och det senaste inträffade 2001.

LÄS MER: Nyhetsnotis från The University of the West Indies Seismic Research Center

Johan Boström
johan@pakryss.se

Emma Ringqvist anlände på torsdagen till Stornoway på Yttre Hebriderna efter 67 dagar till havs. Dagen innan startade Sven Yrvind från Irland och i år genomför eller planerar fler svenska soloseglare än någonsin extrema långfärder.

[ UPPDATERING: Redan på fredagen den 1 juni fortsatte Emma mot Sverige. Hon planerar att gå norr om Orkneyöarna på sin väg mot Göteborg. ]

Emma Ringqvist startade från Göteborg i september förra året och har sedan dess seglat via Nordsjön, England, Kanarieöarna och över Atlanten till Brasilien. På väg tillbaka mot Sverige stannade hon till vid ön Tristan da Cunha som mycket få seglare har möjlighet att besöka eftersom ön saknar hamn eller skyddad ankarplats. Strax innan ankomsten slutade motorn att fungera, men Emma seglade in till ankarplatsen där det för tillfället var lugnt. Efter en dag på ön fortsatte Emma till St Helena och fortsatte den 25 mars hemåt. Motorn var inte lagad och på grund av långa perioder av stiltje dröjde det till den här veckan innan de norra brittiska öarna nåddes.

Emma Ringqvist har seglat med och utan besättning under sin långfärd från Göteborg Atlanten runt.

Matförrådet ombord på Emmas Caprice var på upphällningen så Emma valde att göra ett uppehåll i Stornoway på Yttre Hebriderna. Efter noga övervägande tog Emma hjälp av sjöräddningen för att komma in till hamn, men hon betonar på sin blogg att hon inte befann sig i någon nödsituation och att hon kom överens med sjöräddarna om bogsering för att undvika en eventuell farlig situation i mörker. Seglatsen från St Helena till Stornoway tog 67 dygn. Emma kommer att segla vidare mot Göteborg så snart vädret medger.

Dagen innan Emmas ankomst lämnade Sven Yrvind Dingle på Irland med sin nära sex meter långa Exlex. Sven siktar mot Nya Zeeland som han hoppas nå inom cirka 300 dagar. Ombord finns mat för ett år och eftersom Exlex seglar bäst med vinden och har en relativt liten segelyta, på sina tre master, räknar Sven inte med att kunna följa någon tidplan annat än att det inte ska ta mycket mer än att maten räcker med marginal. Vatten finns för någon månad ombord, men Sven räknar framförallt med att samla in regnvatten.

Senare i sommar startar minst tre svenska seglare med målet att segla solo nonstop jorden runt. Kjell Litwin har nu nått Zeebrugge och ska starta sin nonstop-segling den 1 juli från Falmouth i England. Anders Eriksson planerar att starta ungefär samtidigt med Kjell, men från sin hemmahamn Ljungskile. Magnus Reslow planerar sin avfärd från Malmö i juni eller juli. Alla tre vill bli den förste svenska seglaren som rundar jorden nonstop själv ombord. Carl Rosell, som är den svensk som seglat längst solo hittills under ett tidigare rekordförsök, utesluter inte att starta igen om han har chansen att bli förste svensk som klarar utmaningen.

Här på pakryss.se kommer vi att följja de olika soloäventyren med positioner som uppdateras på en karta en gång per vecka och med korta rapporter från skepparna.

LÄNK: Emma Ringqvists blogg från SY Caprice

LÄNK: Sven Yrvinds blogg med uppdaterade positioner

LÄNK: Sven Yrvinds blogg med uppdaterade positioner

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

I onsdags startade Sven Yrvind sin resa mot Nya Zeeland med sin nära sex meter meter långa Exlex. Snart en vecka senare hälsar en nöjd Sven att ”moralen är hög” ombord.

En dag innan tidplanen, i onsdags, startade Sven Yrvind sin långsegling från Irland till Nya Zeeland. Båten Exlex bogserades ut på öppet vatten utanför Dingle på södra Irland där Sven Yrvind hissade segel i nära stiltje. När vinden väl kom började Exlex göra fart västerut och har sedan ett par dygn snittat 2–3 knop söderut. På måndagen skickade Sven ett par korta hälsningar via satellit:
”Hälsningar från havet. Experimentriggen fungerar fantastiskt. Platt läns utan vindroder eller gummiband.”
Riggen består av två råsegel och ett storsegel, men den sammanlagda segelytan är drygt fyra kvadratmeter. Två roder i aktern går att justera från kabinen eller på däck.

Sven siktar mot Nya Zeeland som han hoppas nå inom cirka 300 dagar. Ombord finns mat för minst ett år, men någon mer exakt tidplan finns inte för själva långfärden. Att segla nonstop är inte heller avgörande för den här resan, har Sven berättat tidigare och han är inte främmande för att gå in till land längs vägen. Bland annat lockar ön Tristan da Cunha som han besökt tidigare.

Exlex rigg har tre master som kan skotas från kabinen. Bild: Beppe Backlund

Maten ombord ska räcka i minst ett år. Vatten finns för någon månad i dunkar, men Sven räknar framförallt med att samla in regnvatten.

Sven planerar redan för nästa långfärd och har med sig en trämodell av den större planerade båten som heter Next Design och som ska utvecklas under den pågående färden.

Soloseglaren meddelar även att ”moralen är hög ombord” och att han är glad att höra att intresserade kan följa hans väg via karttjänsten på webben. Exlex är utrustad med ais, klass B.

Här på pakryss.se kommer Sven Yrvinds och andra långfärdsseglares positioner att uppdateras på en världskarta från och med juli.

LÄNK: Yrvinds egen sajt med uppdaterad position

Riggen sticker upp över dyningen på Atlanten utanför Irland. Bild: Beppe Backlund

På Yrvind.com kan man följa Sven Yrvinds position.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se